Generaldirektör Husu-Kallio höll ett tal om Finländsk – säker närproducerad mat på seminariet om livsmedelsanskaffning

14.9.2007

<div>Livsmedelssäkerhetsverket Eviras generaldirektör Jaana Husu-Kallio höll ett tal på livsmedelsanskaffningsseminariet ”Tuore on mahdollista” i anslutning till projektet om närproducerad mat i Karleby 13.9.2007. Generaldirektör Husu-Kallio konstaterade att den närproducerade matens säkerhet är baserad på bl.a. att den inhemska livsmedelskedjan är känd och att avståndet mellan producent och konsument i kedjan är kort. Då spårbarhetskedjan är kort underlättas också den praktiska livsmedelstillsynen.</div>

Seminariet ”Tuore on mahdollista!” om livsmedelsanskaffningar i Karleby 13.9.2007

Generaldirektör Jaana Husu-Kallio
Livsmedelssäkerhetsverket Evira

Finländsk – säker närproducerad mat

En klar fördel med närproducerad mat med tanke på säkerheten är att livsmedelskedjan är känd och kort från producent till konsument. Det innebär flera fördelar: Producenten, tillverkaren, konsumenten och försäljaren känner varandra och kan lätt ta kontakt med varandra. Maten tillreds av inhemska råvaror och man känner till under vilka förhållanden de har producerats. Man kan komma överens med aktörerna om kvalitetskriterierna och det går att påverka processerna. Produkterna kan snabbt spåras och vid behov dras bort från marknaden.

Det finns många säkerhets- och kvalitetskrav på produktionen av inhemska råvaror. Man har omsorg om djurens hälsa och ser till att de mår bra. Inom närområdet har konsumenten möjlighet att känna producenterna och se hur de sköter sina djur. Djuren transporteras endast korta sträckor. En god situation i fråga om djursjukdomar och ett heltäckande veterinärnätverk samt ett system för hälsovård erbjuder en god grund för säker produktion av inhemsk närproducerad mat. Användningen av djurläkemedel är under kontroll, farliga ämnen i de livsmedel som fås från djuren har undersökts under hela den tid Finland varit medlem i EU och situationen är god. Finland är i praktiken ett salmonellafritt land, medan salmonella förekommer allmänt i fjäderfä och hönsägg i många EU-länder.

Förutsättningarna för inhemsk växtproduktion och sunda växter har säkerställts på många olika sätt. Man använder inhemska sorter, som är anpassade till förhållandena i Finland, fungerande utsädesförsörjning och hög kvalitet på utsädet garanterar tillgång på högklassiga råvaror för vegetabiliska livsmedel och foder för husdjuren. Bevattningsvattnet är rent. Växternas sundhet är god, eftersom naturförhållandena är ogynnsamma för skadegörare och farliga växtsjukdomar. Skadegörare bekämpas innan de når produktionen. De växtskyddsmedel som används är undersökta och behovet att använda sådana medel är litet. Gödselmedel och foder undersöks och deras kvalitet hålls på en hög nivå. I samarbete med producenterna kan man minska förekomsten av skadliga ämnen genom förebyggande odlingsåtgärder, vilket man gör i fråga om mögeltoxiner och nitrat. Bekämpningsmedelsrester utgör sällan ett problem i finländska produkter.

Den finländska miljön och överföringen av skadliga ämnen till livsmedelskedjan har undersökts noggrant och riskerna är kända. Man känner till hur föroreningen av Östersjön påverkar fiskkvaliteten. Likaså är kvicksilver- och cesiumhalterna i insjöfiskar och skogar kända. Just nu undersöks fiskarnas halter av organiska tennföreningar som utlösts i vattnet från fartygens bottenfärg. Trots de här exemplen kan man konstatera att Finland är ett glest bebott land, där miljöproblemen kan hållas under kontroll. Åtgärder har vidtagits för att skydda miljön i primärproduktionen, industrin och beträffande samhällsutsläpp. Ett bra exempel på en lyckad åtgärd, som har påverkat livsmedlens kvalitet, var övergången till blyfritt bränsle i bilar.

Finländska aktörer i livsmedelsbranschen förutsätts ta samma ansvar som aktörerna i EU-medlemsländerna. De svarar för livsmedlens och livsmedelsråvarornas säkerhet och att de följer bestämmelserna i alla skeden av produktion, förädling och distribution, de ordnar egenkontroll och ser till att kritiska tillsynsobjekt hittas, produkter spåras och myndigheterna och konsumenterna informeras om fel som rör säkerheten. På nationell nivå förutsätts dessutom bland annat att planerna för egenkontroll ska godkännas, genomföringen av planerna ska följas upp skriftligen och hygienpass krävs av personer som hanterar oförpackade livsmedel som lätt förfars.

Med tanke på tillsynen är det lättare och smidigare att övervaka en kort än en lång livsmedelskedja. Vid långa transporter finns det alltid en större risk att anordningar kan gå sönder, det kan uppstå hanteringsfel och kvalitetsfel, än i korta transporter i närområdet. Behovet av tillsatser och växtskyddsmedel minskar, då färska produkter eller färdiga livsmedel ska transporteras bara en kort sträcka från producent till konsument. Livsmedlens näringsvärde bibehålls. Övervakarna kan snabbt komma till platsen och kan ge aktörerna råd. Konsumenterna kan också smidigt och enkelt ge kommentarer i det egna landet och i närområdet.

Teman: