Genom riskbedömning av livsmedel utreds risker och fördelar

30.11.2006

<div>Livsmedelssäkerhetsverket Evira ordnar i dag 30.11.2006 ett riskbedömningsseminarium kring temat livsmedelssäkerhet, ”Emerging Challenges in Risk Assessment”. Evira står värd för det möte som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (European Food Safety Authority, EFSA) håller samma dag och riskbedömningsseminariet ordnas i anslutning till dagens möte.</div>

På seminariet behandlar experter inom riskbedömning livsmedelssäkerheten bl.a. med hjälp av följande praktiska exempel.

Näringstillskott och hälsorisker – en dansk modell för bedömning av det totala intaget

Dr Salka E. Rasmussen från Danska institutet för livsmedels- och veterinärforskning DFVR föreläser under rubriken ”A safe strategy for addition of vitamins and minerals to foods”. Vitamin- och mineraltillsatser i livsmedel får inte medföra hälsorisker för någon konsumentgrupp. DFVR har utvecklat en modell för hur det här kan tryggas. Internationella expertgrupper har ställt upp övre gränser för säkert intag av näringsämnen, t.ex. vitaminer. När det dessutom finns tillgång till forskning om hur mycket näringsämnen man får i sig från både födan och kosttillskott kan man med hjälp av en modell bedöma hur mycket man tryggt kan använda av olika näringsämnen som kosttillskott, t.ex. för vitaminisering. Dr Rasmussen betonar att fördelen med modellen är att den också beaktar de vitaminer och mineraler man får i sig från kosttillskott (piller, kompretter). Enligt undersökningar använder hälften av den vuxna befolkningen i Danmark och två tredjedelar av barnen regelbundet kosttillskott. Modellen beaktar också de näringsämnen som olika åldersgrupper (bl.a. barn) får i sig samt känsligheten för biverkningar av vissa näringsämnen.

För- och nackdelar i balans, till exempel rekommendationer för fisk som föda

Professor (emer.) Jouko Tuomisto från Folkhälsoinstitutet föreläser över ämnet ”Scylla or Charybdis – navigating between risks and benefits?” Föredraget handlar om riskbedömning av kemikalier (nytta resp. skada). Ett exempel är dioxin och rekommendationer för fisk som föda. Dioxiner är ett exempel på skadliga föroreningar i fisk. I Finland är befolkningens största dixonkälla fisk, speciellt Östersjöfisk. Därför måste man bedöma vilken risk det innebär för befolkningen att äta fisk. Samtidigt måste man i alla fall beakta att minskad användning av fisk som föda inte får leda till andra problem, eftersom stora befolkningsundersökningar har visat att fisk som föda minskar risken att dö i någon hjärtsjukdom med upp till en tredjedel och den totala dödligheten med närmare 20 procent.

Det är alltså viktigt att få för- och nackdelar att uppväga varandra. Verktyg för det här försöker man få fram genom forskning. Ett övningsexempel har varit att uppskatta rekommendationen från en amerikansk arbetsgrupp. De begränsningar i fiskanvändningen som amerikanerna rekommenderar skulle enligt bedömningarna i Tuomistos arbetsgrupp minska antalet cancerfall i hela Europa med högst 50 bland Europas närmare 400 miljoner invånare (antalet cancerfall är sammanlagt över en miljon). Samtidigt kan man uppskatta att fisk minskar antalet dödsfall i någon hjärtsjukdom med cirka 30 000. Det kan alltså vara mycket oförmånligt för befolkningens hälsa att utgå enbart från skadeverkningarna.

Finlands goda salmonellasituation är ett resultat av 40 års forskning

Enhetsdirektör, VMD Riitta Maijala vid Eviras enhet för djurens hälsa och välmående föreläser under rubriken ”Science and risk management in controlling salmonella”. Maijala går igenom hur forskningen för att hålla salmonellarisken under kontroll kom i gång i Finland. Genom långsiktig forskning, uppföljning och bekämpningsarbete genom hela kedjan har vi fått en mycket god salmonellasituation i Finland.

I Finland har man kämpat mot salmonella i ungefär 40 år bl.a. i foderproduktionen. Vi har haft ett program för övervakning av salmonella i Finland i tio års tid. Målet för programmet är att salmonellaförekomsten skall ligga under en procent i produktionen av nöt- och svinkött, fjäderfä och ägg. Genom forskning har man hittat olika sätt att hålla salmonellarisken under kontroll. Ett exempel på det är den s.k. Nurmi-metoden, som har bidragit till att fallen av salmonellasmitta har kunnat reduceras radikalt. Nurmi-metoden används på många håll i broilerproduktionen i olika länder.

Enligt kraven i det nationella salmonellaprogrammet, som startade år 1995, skall hela broilerpartiet hettas upp, om salmonella har påträffats i partiet. Åtgärden är dyr, och genom riskbedömning samt analys av sjukdomskostnaderna har man kunnat beräkna hur stor nyttan blir i förhållande till kostnaderna. Resultatet är att redan ett förhindrat dödsfall ersätter kostnaderna för den här åtgärden och den övriga salmonellaövervakningen i broilerkedjan. Utgående från riskbedömningsmodellen har man också uppskattat att om 30 % av äggkonsumtionen skulle ersättas med ägg som innehåller lika mycket salmonella som i många av EU-medlemsländerna (0,06–1 %) skulle risken för finländska konsumenter att smittas av salmonella via ägg öka 70–1000-falt.

I riskbedömningen utreds riskerna och fördelarna samt faran och dess karaktär

Vid Evira finns en riskbedömningsenhet, vars mål är att förbättra säkerheten för djurens hälsa och växternas sundhet samt livsmedlens, fodrets och växtskyddsmedlens säkerhet genom riskbedömning baserad på vetenskaplig forskning.

Riskbedömning ger ny kunskap som kan utnyttjas på internationell, nationell och lokal nivå, till exempel då planer görs upp för beredskap mot djursjukdomar eller då Finland försöker nå en särställning eller påvisar betydelsen av sin särställning när det gäller något speciellt tillvägagångssätt. Den kunskap som riskbedömningen ger kan också bidra till utveckling av motstånd mot sjukdomar.

Ytterligare information:
VMD Riitta Maijala, enhetsdirektör, enheten för djurens hälsa och välmående, tel. 02077 24210
Dr Salka Rasmussen, Department of Toxicology and Risk Assessment, Danish Institute for Food and Veterinary Research, tel. +45 7234 7548, sera@dfvf.dk
Professor Kirsti Savela, enhetsdirektör, enheten för riskbedömning, Evira, tel. 02077 24020
Professor (emer.) Jouko Tuomisto, Folkhälsoinstitutet, tel. 040 586 6761, förnamn.efternamn@ktl.fi

Eviras e-postadresser har formen förnamn.efternamn@evira.fi

Teman: