Halterna organiskt tenn låga i insjöfisk

9.10.2006

<div>Enligt de undersökningar man hittills gjort är halterna organiska tennföreningar låga i prover av fisk som fångats i insjöområden. Livsmedelssäkerhetsverket Evira körde i slutet av år 2005 tillsammans med olika samarbetsparter igång ett undersökningsprojekt i avsikt att bedöma risken som halterna organiskt tenn i fisk medför. Projektet avslutas år 2008. </div>

De utsläpp av organiska tennföreningar som är viktigast med tanke på sina miljökonsekvenser härstammar från bottenfärger som hindrar organismer från att fästa sig på bottnen till fartyg och båtar. En skadeverkan som organiska tennföreningar misstänks medföra är åtminstone att motståndskraften försvagas. Livemedelsverket har tidigare kommit med rekommendationer om intaget av fisk. Om undersökningen ger anledning till det, kommer intagsrekommendationerna att ses över också till denna del.

Av de 268 proverna i det första stadiet är 55 eller en femtedel av analysresultaten färdiga och resultaten är således endast riktgivande. Genomgången av resultaten fortsätter då hälften av proverna har analyserats eller om höga halter OT-föreningar påträffas i proverna. I undersökningsprojektet infångas inemot 800 provfiskar, av vilka man i augusti hade fångat in 90 procent.

  • I proverna från havsområden var genomsnittshalterna relativt låga, tributyltenn (TBT)  cirka 4 nanogram per gram och trifenyltenn (TPhT ) cirka 2 ng/g färskvikt. I fisk från belastade havsområden har i tidigare undersökningar uppmätts mångfaldiga halter av såväl TBT som TPhT.
  • I de insjöområden, där man inte har förväntat sig förekomster av orenheter, var halterna organiska tennföreningar i fisk klart lägre än i havsfisk, TBT för det mesta under bestämningsgränsen (cirka 0,2 ng/g färskvikt).
  • TPhT påträffades i all hittills analyserad fisk från insjöar som antagits vara onedsmutsade, men halterna var mycket låga, av klassen 1 ng/g färskvikt.
  • Genomsnittshalterna TBT i belastade insjöområden var cirka 2 ng/g och genomsnittshalterna TPhT cirka 9 ng/g färskvikt.
  • I de belastade områdena var TPhT-halterna klart högre i närheten till stora städer (Jyväskylä, Tammerfors), typiskt mellan 15 - 20 ng/g färskvikt.

Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet skaffade fiskproverna och Folkhälsoinstitutet analyserade dem. Infångandet har koncentrerats till sådana områden, där fisk fångas för försäljning som människoföda. Proverna har samlats in enligt säsongen för varje enskild fiskart. Som områden har valts de viktigaste fiskeområdena från östra Finska viken till Bottenviken, Ule träsk och Tehinselkä i Päijänne. I havsområdena tas prover av 12 fiskarter: strömming, vassbuk, lax, lake, gös, abborre, gädda, flundra, sik, mört, braxen och siklöja och också nejonöga. I insjövatten: lake, braxen, gös, abborre, gädda, siklöja, sik och signalkräfta. Också odlad fisk undersöks.

I avsikt att utreda utsläppskällorna insamlades också prover av abborre från s.k. problemområden dvs. närvattnen till hamnar, skeppsvarv och vissa industrianläggningar såväl i havsområden som i insjövatten.

Mer information ger:

Livsmedelsöverinspektör Anja Hallikainen, Livsmedelssäkerhetsverket Evira, tfn 050 386 8433

Teman: