Rikligt med harpest bland skogshare och fälthare i Uleåborgstrakten

3.8.2007

<div>Utgående från dödsorsaksundersökningar av harar utförda vid Livsmedelssäkerhetsverket Eviras forskningsenhet i Uleåborg förekommer det för närvarande rikliga mängder harpest eller tularemi i Uleåborg med grannkommuner. I prov av skogs- och fälthare som kommit in från området efter den 10 juli har dödsorsaken så gott som undantagslöst konstaterats vara harpest. Proven har huvudsakligen kommit från Uleåborgstrakten och de allra avlägsnaste från Pudasjärvi. Evira hoppas att prov sänds in också från andra håll i Finland, om döda harar påträffas.</div>

Harpest förorsakas av bakterien Francisella tularensis. Sjukdomsfall hos harar infaller så gott som helt under sensommaren, då mängden blodsugande insekter som sprider sjukdomen är som störst. Sjukdomen påträffas ändå inte varje år, vilket tyder på årliga variationer i smittokällans styrka. Drabbade harar avlider inom cirka ett dygn efter att symptom visat sig. En insjuknad hare kan vara tamare än normalt, men i allmänhet söker sig vilda djur till något gömställe då de är sjuka. Utöver harar är också bävrar och bisamråttor känsliga för bakterien Francisella tularensis och omkommer lätt i allmäninfektion.

Myggbett kan ge människan harpest

Harpest eller tularemi är en zoonos, dvs. en sjukdom som smittar från djur till människan. I allmänhet får människan harpest via myggbett. Myggan tjänar alltså som överförare av bakterien från ett smådäggdjur eller en hare. Smittan överförs sällan direkt från en hare till människan. Det har också berättats om sällsynta harpestepidemier via lungorna: jordbrukare som jobbat i en dammig lada har smittats av smådäggdjur via luften. Tularemi smittar normalt inte från en människa till en annan.

Bäst att skydda sig mot myggbett under vandringar i skogen

För att förhindra smitta vore det bra att skydda sig mot insektsbett under vandringar i skogen under sensommaren. Harar, bisamråttor och bävrar som påträffas döda skall inte hanteras utan skyddshandskar. Bakterien kan överleva upp till tre år i djupfryst kött, men eftersom självdöda harar inte används som föda, är smitta via matsmältningskanalen osannolik. Hundar är motståndskraftiga mot harpest. Den vetenskapliga litteraturen känner till endast enstaka fall av hundar som insjuknat i harpest.

Utgående från preliminära undersökningar ser det ut som om vissa sorkarter kan smittas utan att själv insjukna och det är sålunda sannolikt att dessa härdiga sorkarter tjänar som smittobärare. Eftersom sorkstammarnas omfattning varierar i cykler, kunde fenomenet förklara också de årliga variationerna i mängden harpestfall.

I Evira har dödsorsaksundersökningarna av viltlevande djur koncentrerats till forskningsenheten i Uleåborg och harprov kan således levereras dit. Evira hoppas att avsändaren kontaktar enheten per telefon innan den avlidna haren sänds in.

Kontakter angående harprov: Veterinär Marja Isomursu, tfn 020 77 24910

Anvisningar om hur prov sänds in för djursjukdomsundersökning: http://www.evira.fi/portal/se/djursjukdoms-_och_livsmedelsforskning/djursjukdomsforskning/anvisningar_for_forsandning_av_prover/

Mer information ger:
Specialforskare Perttu Koski, tfn 020 77 24903 (veckan 31)
Veterinär Marja Isomursu, tfn 020 77 24910 (veckan 32)
Professor Antti Oksanen, tfn 020 77 24900

Teman: