Små skillnader i proteinhalt mellan olika vårvetesorter

24.1.2007

<div>Proteinhalten i vårveteskörden var låg hösten 2006. Sorten Anniina har högre proteinhalt än övriga sorter. Skillnaderna i proteinhalt mellan de övriga sorterna är mindre än under tidigare år. För övriga spannmål var skillnaderna i proteinhalt på samma nivå som under de senaste åren. </div>

Anniina avviker tydligt från andra vårvetesorter i fråga om proteinhalt. Den genomsnittliga proteinhalten i Anniina är 14,1 %, medan andra sorter hade en variation från 12,6 procent i Tjalve till 11,9 procent i Amaretto. Också våt gluten och Zeleny-tal, som är beroende av proteinhalten, är högst i Anniina, 28,8 % respektive 60. De högsta hektolitervikterna hade Triso (84,1 kg), Zebra (83,6 kg) och Amaretto (83,4 kg). Falltalen var höga för alla sorter. De lägsta medeltalen var 284 för Amaretto och Vinjett. 

Av höstvetesorterna hade Urho den högsta genomsnittliga proteinhalten (12,4 %). Olivin hade något lägre proteinhalt (11,6 %) än de andra, men den högsta hektolitervikten (81,9 kg). De lägsta hektolitervikterna hade Urho (80,6 kg) och Tryggve (80,8 kg). Också höstvetet hade mycket höga genomsnittliga falltal.

På grund av den höga proteinhalten hade Anniina flest prover, 79 procent, som fyllde kvalitetskraven på vårvete (hektolitervikt ≥ 78 kg, protein ≥ 12,5 %, falltal ≥ 180). På följande platser i fråga om kvarnduglighet kom Tjalve (52,6 %) och Mahti (40,9 %). Av höstvetesorterna fanns det flest kvarndugliga prover av Gunbo (57 %) och Urho (42 %).

Av rågsorterna var de genomsnittliga hektolitervikterna högst i Elvi (78,8 kg), Akusti (78,7 kg) och Amilo (78,4 kg). Lägst var hektolitervikten för Voima (74,1 kg) och Kartano (75,3 kg). De högsta falltalen hade Amilo (255) och Akusti (225), medan de övriga låg ganska nära varandra (193–212). Andelen förkrympta korn var högst i Akusti (6,2 %) och minst i Amilo (0,9 %).

Av de maltkornsprover som var avsedda för maltning var proteinhalten lägst i Annabell (11,3 %) och högst i Barke (12,4 %). Den lägsta hektolitervikten hade Saana (71,2 kg), medan övriga sorter låg mycket nära varandra (72,3–72,6 kg). Även sorteringen (>2,5 mm) var för Saana (93,5 %) något lägre än för övriga sorter (95,2–95,7 %).

Av kornsorterna var de genomsnittliga hektolitervikterna högst i Inari (71,0 kg) och Edel (69,6 kg). Lägst var hektolitervikten för Artturi (64,5 kg) och Rolf (65,4 kg). Andelen förkrympta korn (≤ 2,0 mm) var också högst för Artturi (5,5 %). De lägsta andelarna hade Inari och Jyvä (båda 0,8 %). Proteinhalten var högst i Artturi (13,1 %) och lägst i Kunnari (11,2 %) och Edel (11,3 %).

Havre med en hektolitervikt över 58 kilo hade störst andel prover i Leila (38,7 %) och Suomi (32,6 %). Den genomsnittliga hektolitervikten var också högst för de här sorterna. De lägsta andelarna och genomsnittliga hektolitervikterna hade Aarre (11,1 % och 54,4 kg) och Roope (11,6 % och 54,3 kg). Andelen förkrympta korn (≤ 2,0 mm) var något högre än vanligt. Lägst var andelarna i Salo (8,8 %) och Leila (10,1 %) och högst i Roope (15,2 %) och Veli (14,9 %).

Ytterligare information:
Direktör Mirja Kartio, tel. 020 77 25090
Överinspektör Juha Kärkkäinen, tel. 020 77 25098
Livsmedelssäkerhetsverket Evira, enheten för spannmålskontroll
E-postadresserna har formen förnamn.efternamn@evira.fi

Uppdaterad information om de genomsnittliga kvalitetsuppgifterna: http://www.evira.fi/portal/fi/kasvintuotanto_ja_rehut/vilja/viljasadon_laatu/viljasadon_laatu_2006/

 

Teman: