Smittskyddet på finländska fjäderfägårdar undersökt: Utsattheten på kommersiella gårdar, höns för eget bruk samt hobbyflockar varierar inte stort, riskfaktorerna olika

21.5.2008

<div>Vid Eviras Riskv&auml;rderingsenhet har en unders&ouml;kning f&auml;rdigst&auml;llts om fj&auml;derf&auml;g&aring;rdarnas utsatthet f&ouml;r spridning f&aring;gelinfluensa-virus eller paramyksovirus 1 som orsakar Newcastlesjukan. I unders&ouml;kningen observerades att utsattheten p&aring; kommersiella g&aring;rdar, h&ouml;ns f&ouml;r eget bruk samt hobbyflockar inte varierar stort. Riskfaktorerna f&ouml;r spridning var dock olika vid olika produktionsformer.</div>

Olika produktionsformers utsatthet för spridning av virussjukdomar undersöktes genom att utreda förekomsten av riskfaktorer på gårdarna samt genom kartläggning av de skyddsåtgärder som användes. Undersökningen gjordes i samarbete med Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.

Gårdar med husdjurs utställningar var den produktionsform som var mest känslig för virusspridning på grund av det mycket stora antalet besökare. Näst känsligast var äggproduktionsgårdar, där de ofta återkommande äggtransportbilarna var den största enskilda faktor som utsatte gårdarna för eventuell smittspridning. Gårdar med broilerproduktion och gårdar med höns för eget bruk hade sinsemellan lika stor utsatthet, fastän riskfaktorerna var olika. Höns som går ute förorsakar den största mottagligheten för smitta på gårdar som har höns för eget bruk. I broilerproduktion beror känsligheten på närheten till andra fjäderfägårdar och transporter som förorsakar kontakter mellan fjäderfägårdarna. Utan de skyddsåtgärder som tillämpas på broilergårdarna skulle gårdarna ha varit betydligt mer utsatta för virusspridning. Smittskyddet på kalkongårdarna i kombination med endast ett medelstort antal kontakter samt viltgårdarnas fåtaliga kontakter och långa avstånd till andra gårdar minskade dessa produktionsformers utsatthet för smitta. I undersökningen utreddes också förekomsten av fågelinfluensa och Newcastlesjukan hos vilda fåglar vid fjäderfägårdarna och hos höns som gick ute. Inga tecken på smitta observerades hos de undersökta fåglarna.

Utgående från undersökningsresultaten rekommenderas att de skillnader som noterades i undersökningen skall beaktas i fjäderfärådgivning, -tillsyn och sjukdomsuppföljning. Resultaten av undersökningen utnyttjas i en riskvärdering av fågelinfluensa som har inletts i år. Riskvärderingen kommer att slutföras år 2010.

Fågelinfluensa och paramyksovirus-1 kan orsaka en allvarlig sjukdom för fåglar samt leda till stora förluster för fjäderfäekonomin. Virusen smittar lätt från en fågel eller en gård till en annan via både direkta och indirekta viruskontaminerade kontakter. Vid Evira undersöktes i fjol prover av sammanlagt 1865 fåglar från 153 fjäderfägårdar, med avseende på fågelinfluensa. . Dessutom undersöktes 1443 vilda fåglar. Fågelinfluensa konstaterades inte i ett enda prov. Förutom de gårdar som undersökts i detta projekt har Finlands alla avelsfågelbesättningar (86) undersökts med avseende på Newcastlesjukan. Newcastlesjuka konstaterades inte, men på en gåsgård konstaterades antikroppar mot Newcastlesjukan.

Mera information om fågelinfluensa och Newcastlesjukan, sjukdomssituationen samt gårdarnas skyddsåtgärder finns på Eviras, Föreningen för bekämpning av djursjukdomar rf:s och den internationella djursjukdomsorganisationens webbplatser. Livsmedelssäkerhetsverket Evira: www.evira.fi
Föreningen för bekämpning av djursjukdomar rf: www.ett.fi
Den internationella djursjukdomsorganisationen: www.oie.int


Ytterligare information:

Om undersökningen: forskare Heidi Rosengren tel. 020 77 24025 / 0400 211 625 och forskare Kirsi-Maarit Siekkinen, tel. 020 77 24030
Om fågelinfluensa och Newcastlesjuka: veterinär Christine Ek-Kommonen, tel. 020 77 24583
Om tillsyn över och beredskap för fjäderfäsjukdomar: veterinäröverinspektör Sirpa Kiviruusu, tel. 020 77 24216

Teman: