Undersökningarna om sjukdomen CWD hos hjortdjur i slutskedet – sjukdomen har inte påträffats i Finland

27.3.2009

<div>Förtviningssjukdomen CWD hos hjortdjur (Chronic Wasting Disease) hör till de farliga sjukdomar i TSE-gruppen (transmissibel spongiform encefalopati, Transmissible Spongiform Encephalopathy) som förekommer hos djur och människor och som kännetecknas av degenereringsförändringar i det centrala nervsystemet och lång inkubationstid. </div>

Sjukdomskartläggning i samarbete med jägarna
Sjukdomen CWD har gett upphov till stora ekonomiska förluster för hjortfarmning och -jakt i USA och Kanada, där sjukdomen förekommer. Det har också inletts omfattande forsknings- och bekämpningsåtgärder mot sjukdomen. Därför har Europeiska kommissionen ålagt varje medlemsstat att undersöka TSE-situationen hos hjortdjur inom sitt område. I Finland är undersökningen inriktad på vitsvanshjortar. 600 prover ska samlas in av djur som är äldre än 18 månader. Orsaken är att arten är mycket känslig för den här sjukdomen samt att Finlands stam av vitsvanshjortar är unik i Europa. Hittills har ca 550 prover undersökts utan att sjukdomen har påträffats. Inga symptom som tyder på sjukdomen har heller konstaterats hos vitsvanshjortarna.

Sjukdomen CWD
Sjukdomen CWD hör till samma grupp som BSE hos nötkreatur (Bovine Spongiform Encephalopathy), den s.k. galna kosjukan. Själva sjukdomen BSE har dock aldrig påträffats hos hjortdjur, fastän det är känt att hjortdjur utsattes för foder som var kontaminerat med BSE-material i Storbritannien på 1980-talet.

Sjukdomen CWD kan smitta till både vilda och hägnade hjortdjur och den har påträffats hos svartsvanshjort (åsnehjort), vitsvanshjort, kronhjort (wapiti) och älg. Sjukdomen alstras av en förändrad proteinmolekyl, en s.k. prion, som är mycket härdig för yttre betingelser. Ett djur som insjuknat i CWD magrar och dess beteende förändras. Dregling och svårigheter att svälja är typiska symptom. Då sjukdomen framskrider leder den till att djuret förtvinar och det får allvarliga balansstörningar. Sjukdomen leder alltid till att djuret dör.

Sjukdomens spridningssätt är inte helt klarlagt
Sjukdomen anses mest sannolikt spridas både direkt från moder till kalv och indirekt genom smitta som finns i miljön. Utfodringsplatser för vilt antas gynna en spridning av sjukdomen.

Tills vidare finns det inget som tyder på att sjukdomen CWD eventuellt kunde spridas till människan. Man känner fortfarande till så lite om sjukdomen att vissa delstater i USA har gett detaljerade skyddsanvisningar för hantering av hjortdjur tills testresultaten är klara, medan det i Kanada är obligatoriskt att testa djuren innan köttet får säljas.

Ytterligare information:
forskare Sauli Laaksonen, forskningsenheten för fisk- och vilthälsa,
tfn 02077 24905, sauli.laaksonen at-merkki-kapea.gifevira.fi
specialforskare Hannele Tapiovaara, forskningsenheten för djursjukdomsvirologi,
tfn 02077 24589, hannele.tapiovaara at-merkki-kapea.gifevira.fi




Teman: