Dioxiner, dioxinliknande PCB-föreningar och indikator-PCB-föreningar

Trots fiskens goda näringsmässiga egenskaper kan man genom att äta lax, havsöring, flodnejonöga eller strömming fångad i Östersjön exponeras för ovanligt stora mängder hälsovådliga föroreningar från olika källor såsom industrin: dioxiner och furaner, dioxinliknande PCB (DL -PCB)-föreningar och icke dioxinliknande PCB-föreningar (= indikator-PCB).

I egenskap av fettlösliga ämnen samlas dessa föreningar i fiskarnas fettvävnad och överförs från fiskarna vidare till människan och ackumuleras så med åldern i kroppen. Gamla och stora fiskar innehåller mer dioxin och PCB än unga fiskar. Fisk är den viktigaste intagskällan i Finland.

Dioxiner och PCB-föreningar kan orsaka endokrina störningar och är i höga halter cancerframkallande föreningar.

För dioxiner och PCB-föreningar har fastställts gränsvärden i lagstiftningen. Finland och Sverige har ändå beviljats ett bestående undantag till denna förordning i fråga om lax, strömming, röding, flodnejonöga och öring fångad i Östersjön. Ett villkor för undantaget är att begränsningar införs i de allmänna rekommendationerna om intaget av fisk och att konsumenterna informeras om dem.

Ackumuleringen av dioxiner och PCB-föreningar i fisken varierar från en art till en annan och från ett fångstområde till ett annat. Insjöfisk och odlad, utfodrad fisk (regnbåge och norsk lax) innehåller små mängder dioxiner och PCB-föreningar. I insjöfisk kan halterna ändå bli höga i förorenade områden.

Dioxiner (PCCB/F-föreningar)

  • 17 föreningar som innehåller klor
  • Dioxiner bildas som en följd av ofullständig förbränning och klorering. I klorfenolerna som använts i sågarna förekommer till exempel dioxiner i form av orenheter.
  • De viktigaste dioxinerna som förorenar miljön via luften är utsläppen från energiproduktionen, metallindustrin och cellulosaindustrin.

PCB-föreningar

  • 12 dioxinliknande PCB-föreningar
    (= DL -PCB)
    och
    6 indikator-PCB-föreningar
  • Användes inom industrin som brandskyddsmedel, i transformatoroljor och i plastindustrin.
  • Användningen förbjöds på 1980-talet överallt i Europa. Halterna förväntas fortsätta minska.