Frågor och svar om frön från oljeväxter

1. Varför har fröna tagits med i Mat ger hälsa – näringsrekommendationer på befolkningsnivå?

I kosttriangeln som beskriver en mångsidig kost i de nationella kostrekommendationerna har fröna placerats i samma kategori som nötterna och mandlarna vid sidan om matfetterna (oljorna, margarinerna). Frön innehåller rikliga mängder fett som hela produktkategorin också. Fettet i alla produkter som ingår i kategorin i fråga är till största delen mjukt fett. Olika frön är också riktigt bra källor till för människan essentiella fettsyror med långa kedjor. De förbättrar för sin del fettsyresammansättningen i finländarnas kost. Utöver bra fetter innehåller frön också rikliga mängder kostfiber. De innehåller också relativt rikliga mängder av vissa mineralämnen, såsom järn och zink. Några frön innehåller också rikliga mängder E-vitamin.

På grund av sin höga fetthalt och energitäthet kan nötter, mandlar och frön – varierande olika sorter – intas höst 30 g per dag eller 200 – 250 g per vecka (https://www.evira.fi/globalassets/vrn/pdf/ravitsemussuositukset_terveytta-ruoasta_2014_fi_web_v4.pdf). Den lämpliga portionen för ett barn i lekåldern är hälften av portionen för vuxna, cirka 15 g per dag (http://www.julkari.fi/handle/10024/129744).

2. Hur mycket frön får man ge till barn i skolåldern?

Rekommendationen som gäller frönas mängd bygger särskilt på deras höga fetthalt och därmed höga energitäthet. Frön innehåller fett 30-70 g/100 g. Fettmängden kan jämföras med växtmargarinerna, i vilka fetthalten varierar just inom samma variationsbredd. Med det som grund hör fröna till kostrekommendationens fettkategori. Fröna ökar också i små mängder betydligt energiintaget såsom alla fettrika produkter. Enligt kostrekommendationen kan nötter, mandlar och frön som en del av en mångsidig kost, varierande olika sorter, intas högst 30 g per dag eller 200 – 250 g per vecka. Den lämpliga portionen för ett barn i lekåldern är hälften av portionen för vuxna, cirka 15 g per dag.

Eftersom många oljeväxters frön av naturen samlar i sig tungmetaller, såsom nickel och kadmium, ur marken har en egen anvisning getts om ett säkert intag av dem. Enligt anvisningen om ett säkert intag av oljefrön kan mängden frön ur kategorin nötter, mandlar och frön vara cirka hälften, dvs. för vuxna cirka 15 g (2 msk) och för 1-6 åriga barn cirka 6-8 g (1 msk). I kosten för spädbarn får frön inte användas. I anvisningen om säkert intag ingår inte någon separat anvisning för barn över 6 år. Frönas mängd i kosten kan allt enligt barnets ålder och energibehov så småningom öka i riktning mot portionen för vuxna, dvs. från en matsked till två matskedar. Också i skolelevernas kost är grunden för ett säkert intag av frön en varierande användning av frön, till exempel så att fröblandningar gynnas.

3. Kan chiafrön användas i mat för småbarn (såsom deg, grötar) och mer allmänt i vegankost för barn?

Fröna från växten chia (Salvia hispanica) betraktas som ett s.k. nytt livsmedel och försäljning och marknadsföring av sådana frön kräver ett tillstånd. I besluten om att betrakta chiafrön som ett nytt livsmedel finns inget särskilt omnämnande om barn. Vi anser att fröna är säkra även för barn inom ramen för de halter som tillåts i besluten om nytt livsmedel dvs. till exempel i brödprodukter 5 %.

Enligt Eviras anvisningar om hur livsmedel används på ett säkert sätt används frön inte för spädbarn och för 1-6-åringar kan sådana användas högst 1 msk (cirka 6-8 g) per dag varierande olika frösorter.

Om chiafrön finns mer information på vår webbplats: https://www.evira.fi/elintarvikkeet/valmistus-ja-myynti/yhteiset-koostumusvaatimukset/uuselintarvikkeet/chian-siementen-kaytto-elintarvikkeissa/

4. Kan tahini användas i maten för spädbarn och småbarn?

Användningen av tahini (= sesampasta, som är tillverkad av sesamfrön, kikärter, olja, salt och olika kryddor) i mat för spädbarn begränsas framförallt av saltet som används i tillverkningen. Produkter som innehåller salt rekommenderas inte alls för spädbarn. För oljefrönas del (såsom sesamfrön) har getts den anvisningen, att de inte ska användas i mat för spädbarn. För 1-6-åringar kan olika frön, varierande sorten, användas högst 1 msk (cirka 6-8 g) per dag. Denna anvisning gäller den dagliga sammanlagda mängden frön, inberäknade de frön som används som sådana till exempel i sallader och som olika typer av mat innehåller.

5. Vad är tungmetaller och vilka hälsoskador medför de?

Läs mer om tungmetaller: https://www.evira.fi/sv/gemensamma/frammande-amnen/information-om-frammande-amnen/tungmetaller/.

6. Varför innehåller frön från oljeväxter tungmetaller?

Några oljeväxter har en genetisk egenskap att samla upp i sina frön tungmetaller som naturligt förekommer i marken. Ju mer tungmetaller det finns i marken, desto mer samlas sådana upp i växterna och den vägen i fröna.

7. Vilka frön innehåller särskilt mycket tungmetaller?

Olika tungmetaller verkar samlas upp på olika sätt i olika frön från oljeväxter. Enligt ett kartläggningsprojekt som Evira genomfört förekom aluminium särskilt i hela sesamfrön, pinjenötter och chiafrön. Nickel förekom åter i solrosfrön, hela hampfrön och pinjenötter. De största genomsnittliga kadmiumhalterna konstaterades åter i solrosfrön, linfrön och vallmofrön. Arsenikhalten var högst i vallmofrön och lägst i hela hampfrön. Det är således inte möjligt att nämna någon enskild frösort i vilken halterna tungmetaller vore höga. Då man använder oljefrön är det också bra att tänka på variationen och variation åstadkoms bäst till exempel om man använder fröblandningar.

8. Är oljefrön som kommer från vissa länder förknippade med särskilda problem?

I kartläggningsprojektet som Evira genomförde varierade frönas ursprungsländer allt enligt frösorten. Frön infördes från alla bebodda världsdelar och 23 olika länder, bl.a. Kina, Indien, Bulgarien, Österrike och Bolivia. Frön av inhemskt ursprung fanns endast bland linfröna och de hela hampfröna. Utgående från materialet som producerades under projektet kunde man ändå inte dra några slutsatser om det, om ett visst land är riskfriare eller säkrare än de andra i fråga om halterna tungmetaller.

9. Jag har ätit rikliga mängder frön dagligen – borde jag vara orolig?

Nej. De eventuella skadeverkningarna som tungmetallerna medför bygger på att man upprepade gånger och i ytterst långa tider, såsom i tiotals år, exponeras för sådana. Framöver är det ändå bra att hålla i minnet att det är viktigt att kosten är varierande, mångsidig och måttlig och om konsumtionen av ett enskilt livsmedel eller en enskild livsmedelskategori är stor ökar också dess betydelse som eventuell intagskälla till skadliga ämnen. För frönas del är det dessutom skäl att följa de anvisningar som Evira gett om en säker användning av frön från oljeväxter. Nickelallergiker bör ändå diskutera användningen av frön från oljeväxter med yrkesfolk inom hälsovården, såsom den behandlande läkaren.

10. Innehåller ekologiska frön mindre mängder tungmetaller än frön som producerats med sedvanliga metoder?

Produktionsmetodens betydelse undersöktes statistiskt så att alla frön togs med, men så att frösortens inverkan beaktades. Då uppdagades att ekologiskt producerade frön innehöll lägre halter nickel och kadmium än sedvanligt producerade, men skillnaderna mellan olika frösorter var ändå signifikantare än produktionssättet. På bly- och kvicksilverhalterna hade produktionssättet ingen inverkan. På nickelresultatet inverkade betydligt två sedvanligt producerade solrosfröprover som innehöll exceptionellt stora halter. Utan dessa prover hade skillnaden mellan produktionssätten blivit riktgivande. Det är också skäl att beakta att de ekologiska produkterna inte fördelade sig jämnt i fråga om olika ursprungsländer och det är således inte helt klart hur stor markens inverkan varit. Ekologisk produktion har således en positiv inverkan, men det är viktigast att äta olika frön.

11. Varför förbjuder man inte frön som innehåller skadliga ämnen såsom tungmetaller?

Det går inte att helt eliminera tungmetallerna i kosten, eftersom de av naturen förekommer till exempel i marken från vilken de upptas i växterna. För tungmetallhalterna i livsmedel har fastställts gränsvärden så, att exponeringen hålls på en säker nivå. För frön har åtminstone än så länge inte fastställts några gränsvärden i lagstiftningen och därför har Evira för deras del gett anvisningar om en säker användning.

12. Följer företagen regelbundet upp tungmetallhalterna i oljefrön i sin egenkontroll?

Uppföljningen av livsmedlens, såsom oljefrönas, sammansättning även för eventuella främmande ämnens, såsom tungmetallernas, del bör utgöra en del av livsmedelsföretagarnas egenkontroll. Företagaren är skyldig att se till att en produkt han tillverkat, låtit tillverka eller importerat är säker och att produkten i övrigt följer lagstiftningen. De kommunala livsmedelstillsynsmyndigheterna utöver tillsyn över att företagen vinnlägger sig om denna sin skyldighet. På grund av resultaten av kartläggningsprojektet har Evira träffat livsmedelsföretagare och påmint och väglett dem i fråga om det, vilken roll egenkontrollen som hänför sig till tungmetaller spelar och hur denna kan omsättas i praktiken.

13. Bör man utgående från undersökningen som Evira gjort undvika några vissa oljefrön?

Evira har redan tidigare gett anvisningar om en säker användning för oljefrönas el bl.a. på grund av tungmetallerna de innehåller. Kartläggningsprojektet visar att dessa anvisningar om en säker användning fortsättningsvis behövs för att exponeringen för tungmetaller ska kunna minskas och därför är det skäl att fortsättningsvis hålla dem i kraft. För nya anvisningar i avsikt att begränsa konsumtionen av enskilda livsmedel finns på basis av undersökningen däremot inget behov. I stället bör hållas i minnet att det är viktigt att kosten är mångsidig, varierad och måttlig.

14. Kan nötter ätas i obegränsad mängd?

Nötter, mandlar och frön är bra källor till omättat fett och kostfiber. Enligt de nationella näringsrekommendationerna kan osaltade, osockrade eller på annat sätt icke överdragna nötter, mandlar och frön (såsom solrosfrön, sesamfrön, linfrön, pinjenötter och pumpafrön) varierande olika sorter intas cirka 30 g per dag eller 200 g per vecka (https://www.evira.fi/sv/livsmedel/halsoframjande-kost/naringsrekommendationer/). Den lämpliga portionen för ett barn i lekåldern är hälften av portionen för vuxna, cirka 15 g per dag.

En mängbegränsning är motiverad framförallt av den orsaken, att nötter och mandlar innehåller särskilt rikliga mängder energi på grund av sin höga fetthalt. I nötter kan ändå också förekomma skadliga ämnen, bl.a. mögeltoxiner (särskilt aflatoxin B1). Svenska Livsmedelsverket utvärderade år 2014 med en s.k. risk- och nyttoanalys om det är möjligt att öka det i Norden rekommenderade intaget av nötter (högst 30 g/dag varierande sorterna) utan eventuella skadeverkningar (https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/rapporter/2014/2014_livsmedelsverket_16_risk_nyttovardering_notter.pdf). Undersökningar visar att en ökning av intaget av nötter till 65 g/dag kunde ha positiva hälsoeffekter, men samtidigt också kan öka de negativa inverkningarna, eftersom exponeringen för mögeltoxinet aflatoxin ökar. Av den orsaken är det också för nötternas del skäl att följa givna näringsrekommendationer.

15. Innehåller oljor pressade ur oljefrön skadliga ämnen, såsom tungmetaller?

I fröoljor pressade ur frön från oljeväxter är halterna tungmetaller klart lägre än i själva fröna. I matoljornas tillverkningsprocess renas den pressade oljan bl.a. genom sedimentering, varvid också tungmetallerna i oljan avlägsnas. Oljan måste ovillkorligen renas så, att smaken, färgen och hållbarheten förbättras. För blyet i matoljor har i lagstiftningen fastställts ett gränsvärde. Produkter, i vilka gränsvärdet överskrids, får inte släppas ut på marknaden och de får inte heller användas som ingredienser i livsmedel. Livsmedelsföretagarna svarar i sin egenkontroll för att bestämmelserna följs. Myndigheterna utövar riskbaserad och stickprovsliknande tillsyn över det, hur egenkontrollen omsätts i praktiken.