Nickel

Förekomsten av nickel i livsmedlen

Nickel är en tungmetall som av naturen förekommer i miljön. Nickel kan frigöras i miljön också på grund av människans verksamhet till exempel som en följd av gruvdrift eller metallförädling eller som en följd av förbränning av fossila bränslen. Mängden nickel som frigörs i miljön som en följd av människans verksamhet begränsas i miljölagstiftningen. Nickel kan hamna i livsmedlen genom uppsugning i en växt ur marken under odlingstiden. I djurvävnader anhopas nickel just inte alls utan den avsöndras effektivt.

Människan exponeras för nickel i första hand via födan. Kontaktexponering från föremål som innehåller nickel, såsom smycken, är också möjlig, och utvecklad nickelallergi gör också människan känslig för nickel i födan. I livsmedel och hushållsvatten förekommer nickeln vanligen i sin mest beständiga oxidationsform, divalent katjon (Ni(II). I livsmedel har de högsta nickelhalterna konstaterats i baljväxter, nötter och oljeväxtfrön jämte kakaobönor och vissa kakaoprodukter. På grund av att de används i stora mängder är de största källorna till exponering för nickel ändå enligt Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA:s riskvärdering spannmål och spannmålsprodukter, alkoholfria drycker (ändå inte mjölk), socker och sötsaker (särskilt choklad), baljväxter, nötter och oljeväxtfrön jämte vegetabilier och vegetabiliska produkter. Hos spädbarn kan också mjölk och mjölkprodukter utgöra en betydande källa till exponering för nickel.

Nickelns skadliga inverkningar på hälsan

Symptomen på akut nickelförgiftning är irriterad matsmältningskanal och neurologiska symptom. Särskilt hos nickelallergiker kan också kontaktexponering, men också exponering via födan orsaka hudsymptom (kontaktdermatit). Vid långvarig exponering kan nickel skada njurarna, levern och immunsystemets funktion. Exponering för nickel i fosterstadiet kan medföra att barnets utveckling fördröjs.

Internationella centret för cancerforskning IARC har klassificerat nickel som en förening som är cancerframkallande för människan i sådana fall, då exponeringen sker via luftvägarna. Undersökningar visar däremot att det är mycket osannolikt att exponering via livsmedel skulle orsaka cancer.

Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA har fastställt det tolerabla dagliga intaget (TDI) för nickel till 2,8 µg per kg kroppsvikt och dag. En så stor dos kan konsumenten således inta varje dag livet ut utan att medföras någon hälsoskada såsom ökad risk för missfall. De övriga toxikologiska referensvärdena som fastställt för skadeverkningar av långvarig exponering för nickel är högre.

Hos nickelallergiker har det toxikologiska gränsvärdet (BMDL10, Bench Mark Dose) för akut exponering ändå fastställts till 1,1 µg per kg kroppsvikt och dygn. BMDL10-värdet är den nivå, på vilken risken för den undersökta hälsorisken på befolkningsnivå stiger med en procent från den nivå som den icke exponerade befolkningen skulle ha. Då nickelallergikers exponeringsnivå överstiger BMDL10-värdet, kan möjligheten att kontaktdermatit dvs. en hudreaktion som påminner om eksem förekommer inte uteslutas. Symptom uppträder således ännu inte med denna dos, men risken för sådana ökar.

Gränsvärden för nickel i livsmedlen

I Europeiska gemenskapens lagstiftning har än så länge inte fastställts några legislativa gränsvärden för nickelhalten i livsmedel. Som allmänna livsmedelsförordningen ((EG) nr 178/2002) säger ska livsmedel som släpps ut på marknaden ändå vara säkra för konsumenterna.

Konsumentens möjligheter att minska nickelintaget

Enligt EFSA:s beräkningar kan exponeringen för nickel ur livsmedlen och hushållsvattnet hos en del av EU-ländernas befolkning överstiga gränsvärdena (BMDL10 ja TDI) som fastställts för såväl kortvarig som långvarig exponering. Konsumenten kan minska exponeringen för nickel genom att äta livsmedel enligt de allmänna intagsrekommendationerna: mångsidigt, varierat och måttligt.

Evira har gett rekommendationer och anvisningar om hur livsmedel, bl.a. oljefrön, används på ett säkert sätt (https://www.evira.fi/sv/livsmedel/information-om-livsmedel/livsmedelsfaror/begransningar-i-anvandningen-av-livsmedel/) Mängdbegränsningen som gäller oljefrön är motiverad framförallt därför att frön från oljeväxter innehåller särskilt rikliga mängder energi på grund av sin höga fetthalt, men samtidigt ger de rekommenderade intagsmängderna skydd också mot exponeringen för tungmetaller.