Torskmask

Endast liten risk att smittas av torskmask i Finland

Torskmasken och människan
Människan kan få torskmasksmitta av fisk som inte upphettats eller frysts ned. Upphettning och/eller nedfrysning förintar torskmasken. För torskmasken är människan ingen naturlig värd. Symptomen på smitta är kräkningar, diarré och magknip. I ytterst svåra fall kan torskmasken tränga igenom matsmältningskanalen och vandra omkring i kroppen. Symptomen går vanligen över inom några veckor, då parasiten dör.

I Finland har aldrig påträffats smitta hos människan orsakad av torskmask.

Vad menas med torskmask?
Torskmasken, Pseudoterranova decipiens, är en s.k. zoonotisk parasit som förekommer i torsk och som smittar människan.

Torskmasken hör till familjen Anisakidae och är en tunn ca 1 mm tjock och ca 3 cm lång rundmask. Den förekommer oftast i bukhålan och levern, mer sällan även i fiskmuskulaturen. Gråsälen är huvudvärd för parasiten.

Maskar av samma släkte, Anisakis, parasiterar på valar och larver av dem förekommer även i fiskar och globalt orsakar också de humaninfektioner. I Finland har ändå inte förekommit några humanfall orsakade av Anisakis-parasiter.

Förekomsten av torskmask i finska vattendrag
Forskningsrönen om förekomsten av torskmask i Östersjön härstammar huvudsakligen från de sista årtiondena av 1900-talet. I Sverige har man undersökt förekomsten av torskmask också på senare år och masken har påträffats i torsk och simpa vid svenska sydkusten ända upp till Öland. I en svensk undersökning konstaterades torskmasken vara rätt allmän och en bidragande orsak till det kan vara att gråsälsstammen i Östersjön förstärkts.

I Finland har torskmask aldrig påsträffats i fiskar. Liksom torskmasken är också ”sillmasken” Anisakis sällsynt i finska vatten: den har påträffats hos oss endast två gånger.

Torskfisket
I Finland fiskas endast mycket små mängder torsk. 

Torsken som livsmedel och hemma i köket
Torsken används som livsmedel upphettad och därför är smittrisken obetydlig. Simpa används inte som livsmedel i Finland annat än som fiskbuljong och den är säker då den upphettats. Fiskrommen fryses också ned innan den används och därför förekommer ingen risk för smitta.

Allmänt om hur fisk skall hanteras så att risken för parasiter kan undvikas
Fiskrom från fisk man själv fångat skall frysas ned till -20 grader celsius eller ännu kallare i minst 24 timmars tid. Fisk som inte upphettas (till exempel gravad fisk och kallrökt fisk) skall också frysas ned. I strömming och regnbåge och stör som odlats i Finland är risken för parasiter mycket liten och dessa fiskarter behöver således inte frysas ned även om de inte upphettas innan de äts. Lagstiftningen förutsätter att produkter som saluhålls i butikerna och serveras på restauranger frysbehandlats på ovan nämnda villkor.

Mer information:
Specialforskare Perttu Koski (förekomst av och forskning kring parasiter), tfn 040 569 4541
Forsknings- och laboratorieavdelningen, Forskningsenheten för produktionsdjurs- och vilthälsa, Fisksektionen
Överinspektör Carmela Hellsten (fisken som livsmedel), tfn 050 433 6643
Kontrollavdelningen, Enheten för livsmedelshygien