Aspartam

Aspartam (E 951) som tillsats

Aspartam (E 951) är ett mycket energifattigt sötningsmedel som består av två aminosyror, asparaginsyra och fenylalanin, som förekommer naturligt i kroppen. Aminosyror är organiska föreningar som är byggstenar i proteiner. Aspartam är 100–200 gånger sötare än vanligt socker. Det tål inte upphettning. Aspartam bryts ned till asparaginsyra, fenylalanin och metanol. Det metanol som bildas vid nedbrytningen av aspartam metaboliseras snabbt och mätbara halter i blodet förekommer endast om aspartam tas i rikliga mängder dvs. mer än 50 mg per kilogram kroppsvikt.

Produkter som innehåller aspartam ska vara försedda med påskriften ”innehåller fenylalaninkälla”. Påskriften är en varning till personer med PKU. PKU dvs. fenylketonuri är en ämnesomsättningssjukdom som är mycket sällsynt i Finland. Personer med PKU måste följa en mycket strikt diet, som är fri från bl.a. soja, kött och lever av nöt som innehåller fenylalanin. Noggrannare information om dieten ges av Finska Befolkningsförbundets (Väestöliittos) ärftlighetsklinik.

Bedömningar av aspartamets säkerhet

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har som uppgift att bedöma säkerheten av tillsatser i livsmedel. Den har publicerat bedömningar av aspartamets säkerhet åren 2006, 2009, 2011 och 2013.

Innan EFSA grundades hörde säkerhetsbedömningen till Europakommissionens vetenskapliga kommitté för livsmedel SCF (Scientific Committee for Food). Kommittén har publicerat bedömningar av aspartamets säkerhet åren 1984, 1987, 1988 och 2002.

SFC fastställde i sitt utlåtande år 1984 ett godkänt dagligt intag (ADI) av aspartam, dvs. 40 mg/kg kroppsvikt per dag. EFSA har i sina utlåtanden åren 2006, 2009, 2011 och 2013 konstaterat att det i undersökningar om aspartam inte har framkommit något sådant på grund av vilket det nuvarande ADI-värdet borde ändras.

 

MER INFORMATION PÅ ANDRA WEBBPLATSER