Påskriften om livsmedels ursprung

Författningarna om påskrifter på förpackningar till livsmedel förutsätter att tillverkarens, förpackarens eller den i EU verkande försäljarens namn och adress anges på förpackningen. Dessutom skall anges noggrannare uppgifter om ursprunget, om ett utelämnande av detta väsentligt kunde vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets verkliga ursprung. Syftet med denna författning är att säkerställa, att konsumenten inte antar att ett livsmedel är av finskt ursprung, om det tillverkats eller importerats till Finland från utlandet.

Med tillverkare avses den livsmedelsföretagare, som förädlat eller sammansatt livsmedlet eller på något annat sätt gett livsmedlet dess slutliga form. Med tillverkning avses kombinering av livsmedlet med andra beståndsdelar, tillredning, konservering eller annan motsvarande behandling.

Blygsam tillverkning gör inte en väsentlig beståndsdel inhemsk

Eftersom tillverkning är ett mycket brett begrepp, betyder tillverkningslandet nödvändigtvis inte det samma som ursprungslandet. Då ett livsmedel tillverkas av flera beståndsdelar, är tillverkningslandet och ursprungslandet samma sak. Sådana livsmedel, vilkas väsentliga beståndsdel är av utländskt ursprung och vilkas tillverkningsbehandling i Finland är blygsam, blir inte finska till sitt ursprung, fastän tillverkningslandet då är Finland. I sådana fall skall råvarans ursprungsland anges, om ett utelämnande av den informationen kan vilseleda konsumenten. Ursprunget för utländsk sik som rökts i Finland skall t.ex. anges. Ursprunget för utländskt bröd som gräddats i Finland skall likaså anges liksom ursprunget för utländsk mjölk som förpackats i Finland. I övrigt utsträcker sig angivningen av ursprunget vanligen inte till beståndsdelsnivån vissa frivilliga ursprungspåskrifter undantagna (t.ex. svanflaggan Gott från Finland), som förutsätter en viss grad inhemskt ursprung för livsmedlets beståndsdelar. För smältost tillverkad av utländska ostar behöver således ostarnas ursprungsland inte anges. För sådan utländsk ost, som rivs och förpackas i Finland, skall ursprunget däremot anges, eftersom det rör sig om blygsam tillverkning.

Jordbruksprodukter och plockade naturprodukter

Om en i Finland behandlad och förpackad jordbruksprodukt inte alls förekommer i Finland (t.ex. svartpeppar), krävs ingen ursprungspåskrift, eftersom konsumenten inte förväntar att den är finsk. För t.ex. djupfrysta blandade bär skall bärens ursprung däremot anges, om några av dessa bär också förekommer i Finland. För sylt tillverkad av utländska bär behöver bärens ursprungsland ändå inte anges.

Kött och fisk

För nötkött, som har ett eget märkningssystem, och också för annat kött skall ursprungslandet alltid anges, även då det är Finland. Det gäller även marinerat eller kryddat kött. Speciallagstiftning förutsätter också att fångstområdet för fisk och fiskeriprodukter och ursprunget för vissa frukter och grönsaker anges.

Det räcker inte med Made in EU

Till skillnad från vad som sagts i offentligheten, bereds i EU ingen författning, med stöd av vilken "tillverkat i EU" skulle vara en tillräcklig ursprungspåskrift.

Användning av finska flaggan på förpackningen

Finska flaggan används allmänt på produkter för att symbolisera att produkten är finsk och inhemsk, vilket för sin del hänvisar till ursprunget. Finskt och inhemsk är ändå begrepp som är bredare till sitt innehåll än begreppet ursprung och därför kan användning av finska flaggan i anslutning till ursprunget i vissa fall vilseleda konsumenten. För jordbruksprodukternas del uppstår egentligen inga problem då såväl produktionens som själva produktens ursprung är det samma och det inhemska ursprunget sålunda är entydigt. För tillverkade livsmedel t.ex. kan tillverkningslandet eller tillverkningsområdet vara ett annat än det land som råvarorna som använts i produkten härstammar ifrån. Användning av finska flaggan vilseleder då konsumenten, om produkten endast tillverkats i Finland, men råvarorna härstammar från något annat land.

Att en produkt är av finskt ursprung känner man lättast och tillförlitligast igen på ursprungsmärkena (märken som anger inhemskt ursprung): svanflaggan Gott från Finland, hjärtbladsflaggan, nyckelflaggan. De är alla väl kända och det finns klara regler för användning av dem. Utgående från olika kampanjer och märken som gäller inhemsk tillverkning eller inhemskt ursprung kan konsumenterna uppfatta att finska flaggan hänvisar till att produkten såväl för tillverkningens som för råvarornas del i sin helhet eller huvudsakligen är inhemsk.

Om avsikten med finska flaggan endast är att understryka att produktens tillverkare är finsk eller att produkten är tillverkad i Finland, skall användning av flaggan anses som sådan vilseledande påskrift som strider mot livsmedelslagen (23/2006) 9 § och förordningen om förpackningspåskrifter (1084/2004) 4 §, om inte produkten såväl för tillverkningens som för råvarornas del helt eller huvudsakligen är inhemsk.