Kontaktmaterial av livsmedel

Med material och produkter som kommer i kontakt med livsmedel dvs. kontaktmaterial avses sådana material och produkter som redan är i kontakt (direkt eller indirekt) eller som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Sådana är till exempel livsmedelsförpackningar, engångskärl, köksredskap, kaffe- och vattenbryggare, apparater och utrustning inom livsmedelsindustrin och engångshandskar.  

Krav

Om kraven på samtliga material och produkter som kommer i kontakt med livsmedel stadgas i EG:s förordning (EG) nr 1935/2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Utöver det finns vissa för enskilda produkter och ämnen givna författningar såsom för plast, keramik och cellofan. Från material och produkter får under normala eller förutsebara användningsförhållanden inte överföras beståndsdelar till livsmedel i sådana kvantiteter som skulle kunna

  1. utgöra en fara för människors hälsa eller
  2. medföra en oacceptabel förändring i livsmedlens sammansättning eller
  3. medföra en försämring av livsmedlens organoleptiska egenskaper.

Egenkontroll

Tillverkarna och importörerna till produkter skall ha ett egenkontrollsystem för hantering av överensstämmelsen med kraven. Företagaren skall utgående från egenkontrolldokumentationen kunna påvisa att produkterna han marknadsför överensstämmer med kraven.

Undersökningar utgör en väsentlig del av påvisandet att produkter överensstämmer med kraven. I Finland Eurofins Scientific Ab, SGS Incpection Services Ab, VTT Expert Services Ab och Nab Labs Ab har i sitt bruk flera undersökningsmetoder för livsmedelskontaktmaterial. Tungmetallanalyser av keramik och bisfenolA analytik föreligger i Eurofins Scientific Ab, SGS Incpection Services Ab, MetropolLab Ab, Novalab Ab, Ramboll Finland samt VTT Expert Services Ab. I Europa finns det några forskningsanstalter som specialiserat sig på undersökning av kontaktmaterialer som man kan söka upp via internet. 

Spårbarhet

Tillverkaren och importören till produkter skall veta varifrån han köpt alla de råvaror och produkter han använder och till vem han har levererat de produkter han tillverkat och marknadsfört, (1935/2004, art. 17). Kontaktmaterial skall kunna identifieras och spåras med hjälp av påskrifter eller handlingar eller information. Spårbarheten är en riskhanteringsmetod, som används då en situation som äventyrar livsmedelssäkerheten måste avgränsas.  

Lagstiftning

Den lagstiftningen, som gäller kontaktmaterial i Finland, är enhetlig med EU - lagstiftningen med undantag HIM beslut 268/1992, migrationen av vissa tungmetaller från material och produkter som kommer i kontakt med livsmedel, som är an nationell författning.

EG:s lagstiftning på förordningsnivå är som sådan lagstiftning som skall följas i Finland. Direktiven har implementerats i den finska lagstiftningen med författningar från handels- och industriministeriet samt jord- och skogsbruksministeriet. Lagstiftning om kontaktmaterial finns att få på jord- och skogsbruksministeriet webbsider under  www.mmm.fi (på finska). EG-lagstiftning på andra språk finns att få på Kommissionens Food Contact materials webbsidor. På dessa sidor finns också en hel del annan nyttig information.

 


MER INFORMATION PÅ ANDRA WEBBPLATSER