Frågor och svar om kontaktmaterial

 

1. Vilka krav ställer lagen på livsmedelsförpackningar och kärl?

– Huvudkravet är att det från material och produkter som kommer i kontakt med livsmedel dvs. s.k. kontaktmaterial i vanliga och förutsebara användningsförhållanden inte får överföras till livsmedlet ingredienser i sådana mängder som kunde - utgöra en fara för människors hälsa, - medföra en oacceptabel förändring i livsmedlets sammansättning eller - medföra en försämring av livsmedlets organoleptiska egenskaper.

Detta krav gäller utöver livsmedelsförpackningar och kärl också alla andra apparater och redskap, som direkt eller indirekt kommer i kontakt med livsmedlet redan under dess tillverkningsprocess.

2. Vilka krav ställer lagen på plaster som kommer i kontakt med livsmedel?

– Det allmänna kravet är att plaster som lämpar sig för livsmedelsbruk får tillverkas endast av godkända råmaterial och tillsatsämnen och att produkten skall undersökas kemiskt och organoleptiskt och konstateras lämplig för användningsändamålet.

I alla handelsed mellan foretagrna ska det finnas om forklaring om överensstömmelse komissionens förovding (EG) ur 10/2011 om material och produkter av plast som är av sedda att komma i kontakt med livsmedel (art. 15, 16 och bilaga IV).

3. Hurdana plastprodukter, såsom engångshandskar eller förpackningsfilmer, får INTE användas vid hantering av livsmedel?

– Sådana PVC-plastprodukter (”vinylplaster”) för engångsbruk, som innehåller vissa ftalater (bensylbutylftalat eller BBP, diisonylftalat eller DINP och diisodekylftalat eller DIDP) får inte användas vid hantering av feta (över 0,5 % fett) livsmedel. Vanliga vinylhandskar lämpar sig till exempel inte som allroundhandskar i arbete med livsmedel.

Om en plastprodukt för engångsbruk innehåller sådana ftalater, skall den åtföljas av bruksanvisningen ”Lämpar sig inte för kontakt med feta livsmedel” eller någon annan motsvarande information.

4. Fiskolja i kapslar får plastmuggar att smälta. Vågar man äta av den, är den farlig?

– Konsumenter har gjort försök med att hälla innehållet i fiskoljekapslar i en plastmugg av polystyren (PS) och till sin förvåning konstaterat att oljan får muggen att smälta. Fenomenet har fått folk att fundera om oljan är skadlig med tanke på matsmältningsorganen.

Plastmaterial och oljor är 'nära släktingar', eftersom plasterna tillverkas av oljor med hjälp av olika polymerisationsmetoder. En av grundreglerna inom kemin är att 'lika löser lika'. Det är det innerst inne fråga om också i detta fall. Av att oljan får plastmuggen att smälta kan inte dras den slutsatsen att den skulle bete sig på samma sätt också i matsmältningsorganen.

Enligt experter i plastbranschen kan polära alifatiska kolväten (som förekommer till exempel i fiskoljor) lösa upp polystyrener, om de är tillräckligt polära, dvs. innehåller keton- och karboxylgrupper (= esterifierad olja). I boken 'Polymerteknologins grunder' av J. Seppälä sägs tydligt: "Polystyren tål vatten, saltlösningar, syror, baser, alifatiska kolväten och lägre alkoholer, men löses i estrar, aromatiska kolväten och klorerade kolväten".

Det beror således på ämnenas grundläggande kemiska egenskaper att en viss typ (esterifierad) av fiskolja får muggar av polystyren att smälta. Esterifierade fiskoljor saluhålls vanligen i form av kapslar. Även om fenomenet verkar förbluffande, är det ingen 'mystik' i det.

Engångskärl, såsom alla andra kärl och förpackningar, planeras för ett visst användningsändamål och vissa användningsförhållanden. Tunna engångsmuggar av polystyren är till exempel vanligen avsedda för kall eller ljummen vattenhaltig dryck – inte för förvaring av olja. För det ändamålet väljs ett annat lämpligt material – ett material som tål olja.

5. Kan plastkärl värmas upp i mikrougn?

– Ja, om kärlet är försett med en märkning om att det tål mikrovågsugn. Om sådan märkning saknas, är det bäst att inte använda kärlet i mikrougn.

6. Ger mikropopcornförpackningen ifrån sig skadliga ämnen som hamnar i popcornen?

– I mikropopcornförpackningarna används perfluorerade alkylföreningar (PFAS) för att förhindra att fettet sugs upp i pappret och skydda papperspåsen mot hetta under tillredningen.

Enligt europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA är intaget av perfluorerade alkylföreningar  (PFOS och PFOA) ur kosten så litet, att det tolerabla dagliga intaget av dem inte överskrids. Om man således äter mikropopcorn endast då och då, utgör de en mycket liten hälsorisk med tanke på helheten.

Om man vill begränsa sitt intag av kemikalier i allmänhet, lönar det sig att tillreda popcornen på traditionellt vis, genom att upphetta dem i en stålkastrull.

7. Gäller kraven i den s.k. keramikförordningen (HIM förordning 165/2006) glaskärl?

– Nej. Kraven i keramikförordningen gäller inte glasgods.

8. Vilket material på skärbrädet är bättre vid matlagning, trä eller plast?

 – Vid matlagning är det bra att använda skärbräden av plast som är lätta att rengöra så, att varje livsmedelkategori har ett eget skärbräde. Skärbräden i plast är behändiga att diska i diskmaskin, där temperaturen gör rengöringen ännu effektivare. Skärbräden i trä lämpar sig bäst för torra livsmedel, såsom bröd och andra bageriprodukter. Trämaterial är vanligen så porösa att de kan suga upp smuts, vatten och diskmedel och förbli fuktiga i långa tider.  Inom livsmedelsindustrin används enkom skärbräden av plast då lättfördärvliga livsmedel hanteras (EU:s allmänna hygienförordning nr 852/2004).

9. Ställs några särskilda krav på kärl och bestick av trä?

– På kontaktmaterial av trä ställs inga särskilda krav, men också de regleras av ovan nämnda ramförordning dvs. Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1935/2004.

I praktiken innebär det att produktens tillverkare själv skall bedöma produktens säkerhet. Säkerheten bygger på materialet (rent trä) som använts och egenskaperna hos behandlingar och ytbeläggningar (säkerheten skall vara känd).

10. Kan aluminium överföras från aluminiumfolie till maten?

– Endast i sådana fall, då aluminiumfolie används kring mat i ett metallkärl. Då uppstår ett galvaniskt element mellan folien och kärlet. Följden blir att aluminium på grund av korrosionen överförs till maten med hål i folien som följd.

Om till exempel smörgåsar förpackas i folie eller ett keramiskt kärl omges med folie bildas däremot inget galvaniskt element.

Aluminiumfolieförpackningarna är försedda med bra bruksanvisningar och det är bäst att läsa dem innan man använder av folien.

11. Kan metallburkar användas som formar vid matlagning?

– Det är bäst att inte använda metallburkar på något annat sätt än det vanliga.

För sommarkockar föreslås och erbjuds de mest olikartade ”innovativa” matlagningsmetoder där man använder till exempel metallburkar på ett sätt som avviker från det vanliga. Här lurar en viss fara, eftersom främmande ämnen kan överföras från tryckningarna eller ytbeläggningen till maten. De kan vara hälsovådliga.

Om man vill undvika främmande ämnen i maten, är det bäst att sky främmande matlagningsmetoder och hålla sig till beprövade metoder.

12. Kan gamla kärl användas?

– Det är bäst att först kritiskt bedöma kärlets skick. Det är säkrast att lämna gamla, skamfilade keramikkrus och slitna, spruckna och kantstötta kärl oanvända.

Också beträffande nyare föremål är det bäst att bedöma om de alls lämpar sig för livsmedelsbruk. Bly kan ofta överföras särskilt från kannor och muggar av keramik inhandlade som souvenirer. Det är bäst att använda dem endast som prydnadsföremål.

13. Kan glöggen hetta upp i vattenkokare eller i aluminiumkastrull?

– Vattenkokare skall endast användas för kokning av vatten. I vissa vattenkokare är elementet av koppar synligt, och den sura glöggen kan korrodera metall ur det. Koppar i små doser är ett för människan viktigt spårämne, men stora doser kan orsaka till och med akuta förgiftningar. Aluminiumkastruller skall inte heller användas för upphettning av glögg, eftersom den sura glöggen får aluminium att lösa upp sig ur aluminiumkastrullen.