Användning av finska vilda växter som livsmedel

På senare år har intresset för att utnyttja vilda växter som livsmedel snabbt ökat i Finland. Utöver redan bekanta skogsbär och skogssvampar har man i allt högre grad också börjat utnyttja andra växter, såsom vildörter.  De används vanligen som ingredienser i örtte (såsom björklöv eller blommande toppskott av gullris, som kryddor (såsom bär och årsskott av en eller rötter av fjällkvanne) eller som garnityr (såsom klöverblommor eller islandslav). Några växter, såsom nässlan och maskrosen, används också som s.k. vildgrönsaker.

Identifiera växter som lämpar sig som livsmedel

Utöver växter som lämpar sig som livsmedel växer det i vår natur också en hel del giftiga växter. Växtens utseende säger ingenting om dess säkerhet som livsmedel. Att känna till arterna och kunna identifiera vilda växter på rätt sätt är också ytterst viktiga faktorer som påverkar livsmedelssäkerheten.

Enligt allemansrätten är det fritt fram att plocka vilda växter för eget bruk, men då verksamheten är kommersiell och produkterna till exempel säljs, omfattas den av livsmedelslagstiftningen. Konsumenten måste alltid kunna lita på att livsmedel som inköpts i butiken och råvarorna som använts i dem är säkra. Lagstiftningen säkerställer för sin del att också vilda växter är säkra som livsmedel.

Evira gjorde en lista över ätliga vilda växter

I tabellen “Användning av vilda växter som livsmedel” har sammanförts information om de vilda växter och växtdelar, som är viktigast med tanke på användningen som livsmedel, om deras status som nytt livsmedel i EU och om småskalig användning som livsmedel före året 1997.

Informationen om småskalig användning bygger på traditionell kunskap och på information som företagarna gett om användningshistorian. Till skillnad från kommissionens tolkningar i förteckningen över nya livsmedel gäller dessa tolkningar av småskalig användning enbart i Finland och praxis i olika medlemsländer kan således variera.

Evira har inte undersökt växternas säkerhet som livsmedel. Ansvaret för att en produkt är säker och följer bestämmelserna ligger hos livsmedelsföretagaren själv. I fråga om vilda växter skall utöver de allmänna livsmedelsbestämmelserna också särskilt beaktas förordningen om nya livsmedel (EG) nr 258/97 och förordningen om näringspåståenden och hälsopåståenden (EG) nr 1924/2006. Observera – omnämnandena i kolumnen är inte Eviras synpunkter, tolkningar eller rekommendationer utan information som samlats i från källorna som nämnts.

Denna tabell över information om finska vilda växters användningshistoria som livsmedel kan kompletteras utgående från dokumentation som företagarna levererar.

Vilda växter kan vara nya livsmedel

Om en växt eller en del av en växt i större utsträckning använts för konsumtion inom gemenskapen före år 1997, är den inte ett nytt livsmedel och får då fritt användas i alla livsmedel. Enligt medlemsländernas gemensamma tolkning kan användning som örtte, krydda, garnityr eller annan liknande småskalig användning ändå inte tas i betraktande då man utvärderar om ett livsmedel i större utsträckning använts för konsumtion; inte på det allmänna planet och inte heller för samma livsmedelskategoris, såsom örtteers, del. Den enda avvikande livsmedelskategorin är kosttillskotten. Om en växt eller en del av en växt bevisligen använts som kosttillskott före år 1997, är det fortsättningsvis tillåtet att använda den i kosttillskott. En breddning av användningen av växten eller växtdelen i fråga till andra livsmedelskategorier kräver ändå ett tillstånd som nytt livsmedel. Någon tolkning som kan jämföras med tolkningen som gäller kosttillskott existerar inte i EU för andra småskaligt använda livsmedelskategorier.

Evira har ansett att man beaktande flexibilitetskraven i lagstiftningen om livsmedelsföretagare kan tolka förordningen flexibelt i fråga om småskaligt använda vilda växter utan att livsmedelssäkerheten äventyras. Evira har beaktat användningshistorian som örtte, krydda eller garnityr vid utvärdering av en ingrediens status som nytt livsmedel inom samma livsmedelskategori, även om det inte räcker för att påvisa konsumtion i större utsträckning på allmänt plan.

 

MER INFORMATION PÅ VÅR WEBBPLATS

MER INFORMATION PÅ ANDRA WEBBPLATSER