Gifthätting

Gifthättingen (Galerina marginata) innehåller samma cellgifter som vit flugsvamp; även om giftmängden är mindre är arten dödligt giftig om man äter många svampar. I Finland har allvarliga förgiftningar sällan inträffat.

Gifthättingens utseende och växtsätt påminner mycket om föränderlig tofsskivling. Den lågt välvda hatten är ljusbrun i mitten och mörkare brun på sidorna. Hattens kant är tunn och de gulbruna skivorna syns igenom den.

På den slanka fotens övre del finns en svag, tunn ring och foten under den har vita fibrer. Köttet är ljust och tunt. Gifthättingen har en svag mjöldoft.

Gifthättingen är allmän i nästan hela landet och kan växa i stora klungor exempelvis på barkströ eller längs motionsslingor. Den kan växa på stubbar eller grenar av barrträd i utspridda grupper eller nästan ensam.

Gifthätting påminner mycket om föränderlig tofsskivling (Kuehneromyces mutabilis), så den sistnämnda ska endast plockas av mycket erfarna svampplockare. Sporerna är det bästa kännetecknet: gifthättingens sporer är knottriga medan den föränderliga tofsskivlingens är släta.