Fårticka

Fårtickan (Albatrellus ovinus) är en stor och utmärkt matsvamp. Storleken på den oregelbundet formade hatten varierar från några centimeter till tjugo centimeter. Hatten är vit eller gräddfärgad, gamla hattar är kopparbruna. Det bästa kännetecknet är det täta rörlagret, i vilket man endast med möda kan urskilja de små porerna. Även rörlagret gulnar med åldern.

Foten går i samma nyans som hatten eller ljusare. Den är ojämn, kort och knölig. Köttet är tjockt, fast och vitt och gulnar vid beröring. Fårtickan har svag doft och mild smak, men äldre exemplar blir bittra.

Fårtickor kan man hitta i nästa hela Finland i friska, mossiga granskogar. I grandungar under granarna är terrängen torr, och där finns det nästan inte några växter, men det är på sådana ställen som man säkrast hittar fårticka. Skördesäsongen börjar i augusti och slutar på senhösten.

Brödticka (Albatrellus confluens) påminner om fårticka och växer också på liknande platser. Den orangebruna svampen har en sötaktigt fruktig doft, och färsk är smaken något bitter. Den är ätlig åtminstone som ung, men alla tycker inte om smaken. Om man inte är säker på om man har plockat fårticka eller brödticka kan man koka en liten bit av svampen: fårtickans kött gulnar, artfrändens kött gör gulnar inte. Förväxlingssvampar är också den sällsynta lammtickan (Albatrellus subrubescens) som växer på tallhedar, som är spädare än fårtickan och har orangefärgade fläckar, samt blek taggsvamp (Hydnum repandum), som dock har vita taggar på undersidan av hatten.

Alla behandlingssätt är lämpade för fårtickan, man kan till och med skära hela svampbiffar av den. Den är också speciellt god torkad. Om den är gammal och gulnad duger den inte längre till matlagning på grund av den bittra smaken.