Sandsopp

Sandsoppen (Suillus variegatus) är en medelstor, ljust gulbrun sopp med grönaktiga rör. Hatten är ojämnt brun, och har ofta prickar eller fjäll. Hatten på unga sandsoppar är halvklotformad, som äldre välvd till utbredd. Därtill är hatten köttig och har skarpa tunna kanter.

Foten är kort och knubbig, men är smalare på äldre svampar. Foten har en slät yta och samma färg som hattens yta. Sandsoppen känns igen på att snittytan blånar, ibland blir den till och med mörkt bläckblå.

Sandsoppen har en sur doft, och smaken är mild och något syrlig. Den är en god och järnhaltig matsvamp.

Sandsoppen lämpar sig för bland annat pajer, lådrätter, bakverk och soppor. Den förvaras bäst som torkad; hatten skivas i vertikal riktning och foten i längdriktningen och på tvären i 5 millimeter tjocka skivor för torkning. Den används också som kryddsvamp och kan även frysas. Ett problem med sandsoppen är larver, som ofta hittar svampen innan plockaren gör det, och de angriper även unga svampar. Sandsoppen bildar mykorrhiza med tall och är allmän i hela landet. Den ger vår rikligaste matsvampsskörd, och man hittar den även under dåliga svampår. Det lönar sig att söka sandsoppar i augusti och september i moskogar och på myrar. En förväxlingssvamp till sandsopp är örsopp (Suillus bovinus), som växer vid samma tid i likadana skogar, ofta invid stigar. Örsopp har samma färg som sandsopp, men den är mindre, och den saknar fräknar på hatten. Även brunsopp (Boletus badius) och sammetssopp (Boletus subtomentosus) kan missleda plockaren, men de är lätta att särskilja från sandsoppen genom den jämna färgen på hatten och den stora rörmynningen.