Skäggriska

Skäggriskan (Lactarius torminosus) är en medelstor, ljust rosafärgad svamp med mörkare zonering. Ytan har håriga fjäll med undantag av dess centrum. Hatten är först välvd och har ofta en grop i mitten, senare blir den mera utbredd. Hattkanten har långt skägg och är länge inåtsvängd.

Skäggriskans skivor är ljusare än hatthuden, vilken också foten är, som är stadig och ihålig. Svampköttet är ljust rödaktigt och sprött. Mjölksaften är oförändrat vit och smaken är brännande skarp. Doften beskrivs vara frisk.

Skäggriskan bildar mykorrhiza med björk och växer i björkskogar, blandskogar och till och med under enstaka björkar på gårdsplaner. Den är allmän ända upp till Lapplands fjällbjörkar från juli till slutet av september.

Förväxlingssvampar som kan missleda plockaren: kärrskäggriska (Lactarius scoticus) som växer på myrar och blek skäggriska (Lactarius pubescens) som växer på gräsmattor och vägrenar, och som påminner om skäggriskan, men de är nästan vita svampar. Även gulriska (Lactarius repraesentaneus) är en skäggig, men gul svamp. Orangeröda och zonerade är också läckerriska och blodriska (Lactarius deliciousus och Lactarius deterrimus), men de är hårlösa och mjölksaften är orangefärgad. Skäggriskan är en av våra populäraste matsvampar. Den kokas i 10 minuter, varefter den sköljs och saltas eller läggs in i ättika. Vissa plockare avlägsnar skägget och skrapar av skivorna, men det är onödigt arbetsamt, eftersom de är precis samma mycel som resten av svampen.

I Centraleuropa och Sydeuropa anses skäggriskan vara oduglig till matsvamp, så den är endast av betydelse inom den inhemska svamphandeln.