Skogsriskor

Skogsriskan (Lactarius trivialis) och blek skogsriska (Lactarius utilis) är nära besläktade med varandra. Skogsriskan är mörkare, ibland har den en violett nyans medan blek skogsriska är ljust läderfärgad. Båda blir ändå blekare då de blir äldre. Skogsriskan är Finlands populäraste handelssvamp på hemmamarknaden och en utmärkt matsvamp.

Skogsriskorna är rätt stora och hårda svampar med slemmig yta. Hatten är först välvd, senare blir den utbredd. Hatten på äldre svampar är lågt trattliknande och grå. Skivorna är ljusare än hatten, nästan vita, och den långa, ihåliga foten har samma färg som skivorna.

Skogsriskans kött är skört och vattenblandat vitt, mjölksaften ändrar långsamt färg från vitt till grönaktigt grå.

Smaken ändrar långsamt från mild till tydligt skarp. Skogsriskans doft beskrivs vara frisk.

Båda riskorna förekommer allmänt och rikligt ända upp till fjällbjörkarna i Lappland. Svampplockaren kan hitta dessa riskor i friska skogar med tjockt mosskikt, i synnerhet i närheten av granar och björkar.

I Finland finns det många arter av gråaktiga riskor. Flera är visserligen så små att de inte lätt förväxlas med skogsriskor. Förväxlingssorterna är inte jämförbara med skogsriskorna, även om de skulle gå för sig som matsvampar. Plockaren kan förväxla skogsriskorna med: gråriska (Lactarius vietus), som är mindre och spädare än skogsriskan och mjölksaften får en lerigt grå färg, lilariska (Lactarius uvidus), vars kött färgas lila vid skador, och buktriska (Lactarius flexuosus), vars matta hatt har torr yta med buktande kanter och fyllig fot.

Lakritsriskan (Lactarius helvus) är lindrigt giftig och doftar av lakrits då den är torr. Den är stor, ljust gråbrun och har en matt yta och mjölksaften är klar som vatten. Skogsriskor ska kokas i 5 minuter, sköljas och saltas. Det hör till att den kokta svampen färgas svagt grön, vilket är ofarligt.