Stensoppar

Stensoppen är en stor, brun svamp med fast svampkött. Hatten är välvd och ljus- eller mörkbrun. Stensoppens rör är som unga gråaktigt vita, senare gula och till slut blir de gröngula. Stensoppens fot är knubbig och är ljusbrun eller rödbrun till färgen. Upptill på foten finns ett tunt ådernät som är litet upphöjt och ljusare än bottenfärgen. Köttet förblir vitt och blir inte blåaktigt.

Stensoppen har en svag doft, och smaken är milt nötlik. Den är en matsvamp av högsta klass. Under 1990-talet blev stensoppen vår viktigaste handelssvamp, den största delen av skörden fryses industriellt, hela för export. Stensopparna är bland de bästa och mest använda matsvamparna i Europa. Ett bra förvaringssätt är också torkning. Hatten skivas då i vertikal riktning och foten i vertikal riktning och på tvären i fem millimeter tjocka skivor. Saltlag lämpar sig också bra. Skördesäsongen börjar ofta redan i juli, är bäst i augusti och ibland blir det en ny skörd ännu i september. Stensopparna växer i många olika slags skogar i sällskap med flera olika trädslag, i synnerhet granar. Tre stensoppar är godkända som handelssvampar: karljohan (stensopp) (Boletus edulis), rödbrun stensopp (Boletus pinophilus) och finluden stensopp (Boletus reticulatus). Stensopparna har spridits till hela Finland till de områden där värdträden förekommer.

Stensoppen kan förväxlas med gallsoppen, (Tylophilus felleus), som är oätlig på grund av dess beska smak, men inte giftig. Även efter kokning har gallsoppen kvar den bittra smaken och en enda gallsopp tillsammans med andra svampar kan förstöra en hel anrättning. Gallsoppens hatt saknar glans och är gråbrun till färgen. Foten är beklädd med ett mörkt ådernät, och rören blir ljust rosafärgade och buktar ut då svampen blir äldre.