Toppmurklor

Toppmurklorna (Morchella spp.) inleder svampsäsongen om våren tillsammans med stenmurklan (Gyromitra esculenta). Toppmurklorna påminner om stenmurklan, men då man jämför dem sida vid sida skiljer de klart från varandra.

Toppmurklans (Morchella elata) hatt är avlång med en spetsig topp. Ytan har längsgående åsar. Hatten på rund toppmurkla (Morchella esculenta) är klotformad. Rund toppmurkla är sällsyntare än toppmurkla och växer längre söderut.

Toppmurklorna har brun, ihålig hatt och kanten är fastväxt i foten. Den ljusa foten är smal och slät eller något ojämn. Köttet är tunt och sprött. Toppmurklornas smak är mild och doften är svag.

I naturen växer toppmurklor på liknande platser som stenmurkla. Därtill kan man hitta dem bland annat i lundar och på brandplatser. Man kan stöta på dem på överraskande platser, såsom i parker, trädgårdar eller på gårdar i allmänhet, eftersom de utnyttjar platser som har omvandlats av människan.

Halvodling av toppmurklor, det vill säga att man ger näring åt mycelet på lämpligt förmultnande material på samma sätt som med stenmurklor, lyckas inte ofta. I en grop på växtplatsen kan man ändå kasta äpplen, lövförna eller kalk som verkar påskynda toppmurklornas tillväxt. Något år kan man få en rekordskörd på växtplatsen, året därefter blir det kanske endast några svampar.

Det lönar sig att torka den nyckfullt växande toppmurklan, då kan man spara den i flera år.

Vindlad toppmurkla (Verpa bohemica) påminner om toppmurklorna, men dess fot är betydligt längre än hatten. Hattens kant är inte fastväxt i foten, utan är klocklikt fri.