Hantering av svamp

Plocka bara sådan svamp som du säkert känner igen som matsvamp

Det finns tusentals svamparter i Finland, och bland dem duger något över tvåhundra som matsvamp. Beträffande största delen av svamparterna finns det ingen kunskap om deras ätlighet. Giftigheten hos svamp är alltid artspecifik. Därför är det viktigt att bara plocka sådana arter som man vet att är matsvampar! Dödligt giftiga är åtminstone vit flugsvamp (Amanita virosa), lömsk flugsvamp (Amanita phalloides), toppig giftspindling, eller spindelskivling, (Cortinarius rubellus) och stenmurkla (Gyromitra esculenta). Om man behandlar stenmurklorna rätt kan man emellertid avlägsna de giftiga föreningarna.

Så behandlar du svamp

Svampar ska helst rensas genast efter att de plockats och behandlas snabbt, gärna samma dag. Om man inte behandlar dem genast ska man förvara dem luftigt förpackade i kylskåpstemperatur (+2 - +6 °C). Man ska helst tvätta händerna både före och efter att man hanterat svampen. Man ska reservera egna skärbräden och knivar för svamp. Alternativt ska man noggrant diska de använda redskapen innan man börjar behandla andra livsmedel.

Dessutom ska vissa skogssvampar behandlas rätt för att förhindra eventuella skadliga verkningar. Särskilt vissa riskor innehåller föreningar med besk smak, som kan orsaka illamående. Därför ska vissa svamparter kokas innan man äter dem. Rekommenderade koktider för några vanliga skogssvampar är:

  • skogsriska 5 min
  • pepparriska 10 min
  • skäggriska 10 min
  • honungsskivling 10 min

De förvällda svamparna ska kylas ned snabbt före nedfrysningen, om man inte genast tillreder dem. Svampar håller god kvalitet flera månader som nedfrysta. Upptinad svamp ska användas så fort som möjligt eftersom de snabbt far illa, blir skämda, efter upptiningen. Torkad svamp ska förvaras väl skyddad, för den far snabbt illa om den utsätts för fukt.

För att undvika skadliga ämnen i miljön ska man inte plocka matsvamp i omgivningarna kring förorenande industrianläggningar, i stadskärnorna eller vid kanterna av livligt trafikerade riksvägar. Enligt EU-kommissionens rekommendation (2003/274/Euratom) får halten av Cesium-137 i livsmedel som saluförs inte överstiga 600 becquerel per kilogram (Bq/kg). Det här gränsvärdet ska också iakttas vid försäljning av vilt växande svampar inom EU-området. Gränsvärdet kan överskridas i fråga om vissa svamparter i Finland, i de områden där nedfallet var värst efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl (1986).

 

MER INFORMATION PÅ VÅR WEBBPLATS

MER INFORMATION PÅ ANDRA WEBBPLATSER