Identifiering av svampar

Eftersom det finns giftiga och illasmakande svampar gäller det att vara noggrann då man identifierar svampar. Det räcker inte med att enbart jämföra svampen med bilderna i svampboken, utan svampens alla beskrivna kännetecken ska kontrolleras. En svamp kan se mycket olika ut i olika åldrar. Det är bra att plocka svamparna hela och att undvika onödig hantering, eftersom viktiga kännetecken som behövs vid identifieringen kan finnas exempelvis på den nedre delen av foten som är dold i marken. Vid identifiering av svampar går det också att ta trädslagen på växtplatsen till hjälp. Exempelvis björk, asp, tall, ek och gran har sina egna strävsopparter.

Kännetecken

Hatt
Hattens storlek och form varierar hos olika arter, men också hos svampar av samma art i olika åldrar. Även färgen förändras enligt svampens ålder och enligt vädret. Till exempel kremlornas färger bleknar vid regn. Även hatthuden har goda kännetecken: den kan vara slemmig, klibbig eller torr, slät, grynig, fjällig eller spräcklig av fallna fjäll.

Skivor och rör
Skivor och rör varierar beroende på arten. Goda kännetecken är skivornas bredd, tjocklek och täthet, eventuella förgreningar och det sätt på vilket de är fästade vid foten. Därtill är skivornas och rörens färg ett viktigt kännetecken.

Sporpulver
Färgen på sporpulvret är karakteristisk för varje svampart och ett rätt konstant kännetecken. Färgen får man reda på genom att ta ett sporprov: sätt en frisk hatt med skivorna neråt på ett enfärgat papper för några timmar och undersök sedan strimmorna av sporpulver som visar sig på pappret. Sporpulvret kan vara vitt, ljust rosafärgat, brunt, svart eller gult.

Fot
Foten är vanligtvis fäst mitt under hatten, men den kan också vara ocentrerad eller till och med finnas på hattkanten. Foten kan vara slät eller ytmönstrad: den kan ha strimmor, prickar, tofsar, fjäll eller nätmönster. En del svampar har ett yttre hylle i utvecklingsstadiet. Då svampen växer spricker hyllet upp och man kan hitta hyllerester på hattens yta eller på fotbasen i form av t.ex. en strumpa eller hylleplättar.

Svampkött
Svampköttet består av trådar och är ofta fibrigt. Köttet hos riskor och kremlor är sprött och går lätt sönder i alla riktningar. Ett viktigt kännetecken är också svampköttets färg och om färgen eventuellt ändras vid snittytorna. Till exempel mjölksaft som droppar ur riskor är ett gott kännetecken.

Typisk lukt
Vissa svampar har en typisk lukt, så det är bra att vänja sig vid att lukta på svamparna. I terrängen kan ändå fukt eller kyla försvaga svampens aromer. Doften kan beskrivas enligt doften hos kända produkter: lakrits, lök, sill, mjöl, anis eller blyertspenna. Till exempel blåmusseronens doft har beskrivits som bränt gummi.

Smak
Även smaken är ett typiskt kemiskt kännetecken för svamparten. De huvudsakliga smakerna är mild, skarp och besk. Det lönar sig inte att godtyckligt smaka på svampar. Exempelvis de värsta giftsvamparna kan vara milda i smaken medan flera populära riskor har brännande skarp smak som färska. Smaka inte på svampar så att små barn ser det, eftersom de kan ta efter och smaka på och till och med svälja vilka svampar som helst!

MER INFORMATION PÅ VÅR WEBBPLATS

MER INFORMATION PÅ ANDRA WEBBPLATSER