Projektet för tillsynen över spårbarheten (2015)

Med spårbarhet avses att en företagare kan påvisa varifrån och när ett livsmedel kommit och vart och när livsmedlet leverarts vidare. Enligt EU:s allmänna livsmedelsförordning ((EG) nr 178/2002) och den nationella livsmedelslagen ska en företagare med tillräcklig precision kunna koppla samman informationen om mottagna och expedierade partier. Särskild lagstiftning fastställer produktspecifika, strängare krav på angivandet av ursprunget, informationen om partiet, den partispecifika spårbarheten, den interna spårbarheten och bokföringen.

Att ett livsmedel är lätt spårbart möjliggör för sin del:

  • att konsumenterna litar på att livsmedlet är säkert
  • att exakt information förmedlas till konsumenterna
  • att krissituationer hanteras
  • att återkallelser är exakta och snabba
  • att tillsynsmyndigheten får information om bl.a. livsmedlets ursprung och leverantör.

Att livsmedlen är lätt spårbara och att företagen har fungerande spårbarhetssystem utgör en central del av hanteringen av livsmedelssäkerheten och ett redskap att förhindra livsmedelsbedrägerier.

Mellan mars och november år 2015 genomfördes ett av Evira lett nationellt projekt för tillsynen över spårbarheten. Kontrollobjekt var anläggningar i köttbranschen och anläggningar i fiskbranschen och utöver det några grossister och detaljhandelsbutiker och lager. Kontrollbesöken fördelade sig jämnt över hela landet och sådana gjordes inom varje regionförvaltningsverks område. Sammanlagt 30 anläggningar i köttbranschen kontrollerades. De kontrollerade anläggningarna i fiskbranschen var 22. Antalet andra kontrollerade objekt var 15. Kontrollbesöken planerades och genomfördes så, att det reserverades gott om tid för vägledande och orienterande diskussion. Såväl företagaren som tillsynspersonen vägleddes och instruerades allt enligt gällande behov. I varje kontrollbesök deltog utöver objektets egen tillsynsperson också representanter för Evira och/eller regionförvaltningsverket.

Resultatet av kontrollen i projektet för tillsynen över spårbarheten gavs med vitsorden A, B, C eller D. Merparten av de kontrollerade objekten fick vitsordet A (verksamheten motsvarar kraven) eller B (små missförhållanden). Helhetsvitsordet C (missförhållanden som ska rättas till inom utsatt tid) fick 13 % av de kontrollerade anläggningarna i köttbranschen och 14 % av de kontrollerade anläggningarna i fiskbranschen. De andra objekten som kontrollerades i projektet (15 st.) fick vitsordet A eller B. Resultaten av projektkontrollerna låg på en uppmuntrande nivå. Företagen förvarar och kan huvudsakligen väl, även i några konstaterade undantagsfall försvarligt, leverera spårbarhetsinformationen de förfogar över. Vitsorden från projektkontrollerna och vitsorden i de hittills gjorda spårbarhetskontrollerna inom Oiva i objekt av motsvarande typ står till sin %‑fördelning i linje med varandra.

För små och medelstora företag verkar innehållsinformationen som förutsätts av handelsdokumenten vara den mest utmanande saken som ingår i spårbarheten att hantera. Kategoriska brister förekom just inte, men hanteringen av handlingarna kräver mer systematik och insikt om det, att den fastställda informationen om försändelser med livsmedel av animaliskt ursprung alltid - och i sin helhet - ska levereras den livsmedelsföretagare tillhanda, till vilken livsmedlet levereras. Två andra helheter / verksamhetsformer, där det i stor utsträckning förekom olika brister som hänför sig till hanteringen av spårbarheten var s.k. legoarbete och att företaget för sin räkning låter tillverka något led i tillverkningen av produkten på ett annat verksamhetsställe. På allmänt plan kan konstateras att ju större företag och verksamhetsställe är, desto mer uttänkta och systematiska var systemen och metoderna för hantering av spårbarheten. Å andra sidan kunde och kan också ett mikroföretag verkställa en spårbarhet av livsmedlen som uppfyller alla krav i lagstiftningen.

Resultaten som erhållits med hjälp av projektet, synpunkterna som representanterna för företagen kom med, tillsynspersonernas synpunkter och erfarenheter och andra nedtecknade observationer och uppgifter som hänför sig till hanteringen av spårbarheten kan framöver utnyttjas på såväl kort som lång sikt bl.a.

  • vid inriktning och utveckling av tillsynen över spårbarheten
  • i en allt mer preciserad tillsynsvägledning och tillsynsskolning (till såväl tillsynspersoner som företagare)
  • i till små och medelstora livsmedelsföretag avsedda korta anvisningar som innehåller stora mängder praktiska exempel.

Som en följd av det ovan nämnda kan tillsynen över spårbarheten inriktas på ett allt ändamålsenligare sätt och hanteringen av spårbarheten (i de företag, där det ännu förekommer missförhållanden i hanteringen av spårbarheten) förbättras och det stöder också för sin del allt bättre verksamheten i verksamhetsstället.


MER INFORMATION PÅ VÅR WEBBPLATS