2016

13.10.2016 Eviras Vetenskapsdag

Djursjukdomar
Ordförande specialforskare, FD Riikka Holopainen, forskningsenheten för djursjukdomsvirologi.

Mycoplasma bovis
specialforskare VMD Tiina Autio, forskningsenheten för djursjukdomsbakteriologi
Mycoplasma bovis är en betydande sjukdomsalstrare bland nötkreatur. Sjukdomen konstaterades första gången i Finland i slutet av 2012. Smittan har i dagsläget spridit sig till cirka 100 boskap varav en tredjedel är mjölkboskap. I forskningsprojektet Mycoplasma bovis -konsekvenser av infektioner och bekämpning inom uppfödning av nötboskap i Finland undersöks bl.a. sjukdomsförloppet på 20 gårdar med mjölkboskap. Ankomsten av nya djur till gården anses vara en viktigaste riskfaktorerna för smittan. På många gårdar har man skaffat köpedjur eller förmedlade kalvar eller använt utomstående kviguppfödning eller också har skyddet mot sjukdomar varit bristfälligt. Hos en del gårdar har sperman från en tjur varit den möjliga smittokällan.

Antibiotikaresistenta patogener i andningsvägarna hos nötkreatur
specialforskare Tarja Pohjanvirta, forskningsenheten för djursjukdomsbakteriologi
Evira har under två års tid genom utspädningsmetoden följt upp antibiotikaresistensen hos bakterierna Pasteurella multocida, Mannheimia haemolytica- och Histophilus somni som orsakar luftvägssjukdomar hos nötkreatur. Vanligast är resistens mot oxitetracyklin (4,5 % av de undersökta stammarna 2015) och penicillinresistens (2 % av de undersökta stammarna 2015). Resistens är betydligt vanligare hos bakterien M. haemolytica än hos bakterien P. Multocida, medan alla undersökta stammar av H. somni är känsliga. Av de prover som gårdar med köttproduktionsinriktning skickade in påträffades resistenta bakteriestammar hos nästan 10 procent av gårdarna, medan motsvarande tal för mjölkproduktionsgårdarna var 1,2 procent 2015.

Genetisk mångformighet hos bakteriestammar som orsakar infektiös pankreasnekros (IPN) vid finländska fiskodlingar
specialforskare, FT Riikka Holopainen, forskningsenheten för djursjukdomsvirologi
Fiskarnas infektiösa pankreasnekros (IPN) är en virussjukdom som smittar lätt och som orsakar sjuklighet och dödlighet särskilt hos unga laxfiskar. I Finland har IPN-virus konstaterats årligen i samband med sjukdomsuppföljningen på fiskodlingar i havsområdena och från 2012 även på fiskodlingarna i de insjöarna. Arvsmassan hos virus som isolerats åren 2000 - 2015 undersöktes genom sekvensering. Resultaten visar att det i Finland förekommer IPN-virus som tillhör tre olika genomgrupper: i insjöarna finns virus i genomgrupp 2 och i havsområdena virus i genomgrupperna 2, 5 och 6.

Projekt angående fjäderfävirus - Virus hos vilda fåglar nära fjäderfägårdar
specialforskare Niina Tammiranta, forskningsenheten för djursjukdomsvirologi
I det Makera-finansierade forskningsprojektet kartläggs virusbelastningen hos vilda fåglar och det hot detta orsakar för fjäderfägådrar och hobbyfjäderfän. Dessutom utreder man inom projektet varifrån de virus som orsakat sjukdomsutbrott bland fjäderfäna härstammar med molekylepidemiologiska medel samt utvecklar metoder för virusdiagnostik för fjäderfän. Inom projektet har man undersökt prover tagna från ringmärkta vilda fåglar nära fjäderfägårdar, avföringsprover från kajor samt prover som tagits för uppföljning av fågelinfluensa. Analyseringen av forskningsresultaten pågår ännu, men fynden har främst varit coronavirus. Dessutom har man gjort sekvenseringar av hela genomen för flera virus. Forskningsprojektet inleddes 2015 och fortsätter till 2018.

Gnagargifter i vilda rovdjur
specialforskare, FD, doc. Pertti Koivisto, forskningsenheten för kemi och toxikologi
I forskningen utreddes förekomsten av antikoagulantia gnagargifter hos djur som äter gnagare eller gnagarkadaver och som inte är gifternas målarter. Gnagargifterna kan även överföras till gnagarätande rovdjur via gnagare som ätit gifterna. Iakttagelserna motsvarade allmänt taget rätt väl försäljningen av de aktiva ämnena. Gnagargifter har i Finland endast godkänts för biocidanvändning, det är alltså inte tillåtet att använda dem som till exempel växtskyddsmedel på åkrar här. Resultaten visar att även enbart biocidanvändning utsätter rovdjur för gnagargifter. Rapporten från 2015 finns på TUKES webbplats.

Livsmedel
Ordförande specialforskare VMD Annukka Markkula, forskningsenheten för livsmedels- och fodermikrobiologi.

Uppföljning av resistens i livsmedelskedjan
specialforskare, VMD Satu Olkkola, forskningsenheten för livsmedels- och fodermikrobiologi.
Vid Eviras forskningsenhet för livsmedels- och fodermikrobiologi undersöks inom ramen för resistensuppföljningsprogrammet FINRES-Vet samt inom ramarna för de nationella tillsynsprogrammen indikator- och zoonoosbakterier samt vissa djurpatogener som isolerats från produktionsdjur. Inom projektet följer man bl.a. upp förekomsten av bakterier som producerar bredspektrigt betalaktamas och MRSA-bakterier. Undersökningarna baserar sig på EU-lagstiftning och dessutom utförs uppföljning även med nationella beslut. Syftet med monitoreringen är att på långt sikt följa upp antibiotikaresistenssituationen och hur den utvecklas inom finländsk husdjursproduktion.

Resistenssituationen har traditionellt varit god i Finland, men det har även påträffats stammar som är motståndskraftiga mot antibiotika. Till exempel har det i campylobakteriestammarna hos broiler, svin- och nötkreatur en del år förekommit relativt mycket resistens mot fluorokinoloni, och bland svinen har man påträffat MRSA-stammar. E. coli -stammar som producerar bredspektriga betalaktamaser har påträffats bland importerade fjäderfäflockar och de påträffas genom hela den finländska broilerproduktionskedjan.

FINRES-Vet-rapporter om resistensuppföljningen publiceras regelbundet och nästa rapport (med resultat från 2013 - 2015) håller som bäst på att utarbetas.

Sjukdomsalstrande bakterier i råmjölk
specialforskare, FD Marjaana Hakkinen, forskningsenheten för livsmedels- och fodermikrobiologi
Åren 1997 - 2015 rapporterades 15 epidemier som spridits genom råmjölk eller produkter tillverkade av råmjölk. Sjukdomsalstrare har varit bl.a. Campylobacter jejuni, Yersinia pseudotuberculosis och shigatoxisk Escherichia coli O157 (STEC O157). I samband med utredningen av epidemierna samt i projektet som utredde förekomsten av sjukdomsalstrare i råmjölk konstaterades att antalet indikatorbakterier i råmjölken inte avslöjar om mjölken eventuellt innehåller sjukdomsalstrare. Genom riskhanteringsåtgärder kan förekomsten av STEC-bakterier hos mjölkboskap minskas och då minskar även mjölkens föroreningsrisk. Riskhanteringsåtgärderna verkar inte ha någon inverkan på förekomsten av campylobakterier. Det finns alltid en risk för att råmjölken förorenas, även om risken kan förminskas genom god ladugårds- och mjölkningshygien.

Resultat av utvärdering av Oiva-systemet
FD Peppi Haario, forskningsenheten för riskbedömning
I min föreläsning går jag igenom resultaten från bedömningen av publiceringssystemet Oiva för livsmedelstillsynsuppgifter. Våren 2016 utfördes en enkät om Oiva-systemet riktad till konsumenterna, livsmedelstillsynsmyndigheterna till företag inom köttprodukt- och fiskbranschen. Målet var att producera information av vilka inverkningar den ökade öppenheten har haft och att utreda tillsynens effekter samt ifall efterföljandet av lagstiftningen har enhetliggjorts och om publiceringen av livsmedelstillsynsuppgifter uppmuntrar företag till att förbättra sin verksamhet. Dessutom var målet att utreda om konsumenten utnyttjar de publicerade tillsynsuppgifterna och om de påverkar de beslut som konsumenten fattar.

Nordisk bedömning av källor till campylobakterier
specialforskare, FD, doc. Jukka Ranta, forskningsenheten för riskbedömning
I projektet undersöktes om de tidigare bedömningsmodellerna för smittkällor är lämpliga för ett nordiskt campylobakteriematerial som baserar sig på MLST-typifiering. I projektet utvecklades även modelleringslösningar som lämpar sig för detta syfte.
Danmark (koordinator), Sverige, Norge och Finland deltog i nätverksprojektet. Det ettåriga projektet avslutas med en workshop som ordnas i Danmark i november.

DNA streckkodning vid utredning av livsmedlens äkthet
specialforskare, FD, doc. Annikki Welling, forskningsenheten för kemi och toxikologi
Olika DNA-metoder för att undersöka livsmedlens äkthet utvecklas hela tiden. DNA-metoderna lämpar sig särskilt väl för sådana fall där man vill reda ut vilka djur- och växtarter ett livsmedel består av eller var det härstammar. DNA-streckkodningen är en effektivmetod för att reda ut en okänd ingrediens i ett livsmedel. Metoden fungerar som så att DNA:t isoleras i provet och med hjälp av PCR kopieras ett kort genomiskt område som sekvenseras. Sekvensen jämförs med sekvenser i gendatabanken för att identifiera art. Metoden kan användas endast i sådana fall då DNA kan isoleras från provet, så den kan inte användas för att analysera till exempel mycket processerade produkter, eftersom det DNA som finns i dem har sönderfallit. Dessutom måste det finnas sekvensuppgifter för arten i fråga i gendatabanken. När det gäller komplicerade livsmedel med flera blandade ingredienser behövs s.k. meta-streckkodning för att analysera de olika ingredienserna. Då sekvenseras alla arter i livsmedlet med nya helgenomsekvenseringsmetoder. På Evira har DNA-streckkodssystemet använts till exempel i det tillsynsprogram som koordineras av Kommissionen, där tillförlitligheten kring fiskarterna på marknaden undersöktes.