2015

8.10.2015 Eviras vetenskapsdag

Djurens hälsa och välvärd

Som ordförande forskare, VMD Maria Rönnqvist och specialforskare, VMD Ulla-Maija Kokkonen.

Hästsjukdomsprojektet
specialforskare, VMD Ulla-Maija Kokkonen, forskningsenheten för djursjukdomsvirologi

I hästsjukdomsprojektet utreddes förekomsten av vissa betydande smittsamma hästsjukdomar i Finland. I utredningen fokuserade man på aktuella sjukdomshot i anslutning till import. Ett syfte var också att skaffa information om hästsjukdomar som stöd för hästnäringen samt för utveckling av sjukdomsdiagnostiken, -uppföljningen och -anvisningarna. I projektet undersöktes 402 importhästar, 50 avelshingstar och 217 sjuka hästar som misstänktes lida av en smittsam sjukdom. De sjukdomar som undersöktes var infektiös anemi, West Nile -feber, virusarterit, herpesvirus-1 och -4 -smitta hos hästar, hästinfluensa och kvarka. I presentationen tar man upp genomförandet av projektet och resultaten av detta.

Kolibacillos i kyckling
specialforskare Tarja Pohjanvirta, forskningsenheten för djursjukdomsvirologi

De infektioner som orsakas av Escherichia coli -bakterien är ett betydande problem för hälsan och ekonomin i produktionen av slakthönskött i hela världen. Sjukdomen förekommer i många olika former. Den vanligaste är en systemisk infektion som kallas kolibacillos. Kolibacillosen kan orsakas av många olika typer av kolibakterier. Virus- och mykoplasmasmitta utsätter fåglarna för kolibacillos. Dessa typer av smitta har inte konstateras hos produktionsfjäderfän i Finland. Trots det har förekomsten av kolibacillos inom slakthönsproduktionen i Finland varit rikligare än vanligt under de senaste två åren, och i år har situationen varit särskilt problematisk. Hos Evira undersökte man i januari och februari effektiverat egenskaperna hos E. coli stammen som isolerats i benmärgen på cirka 400 fåglar från närmare 50 gårdar. I undersökningarna konstaterades det att vi för tillfället har två huvudtyper i kolibacillosfallen: den ena är den globalt allmänna serotypen O78 och den andra som är nästan lika vanlig på gårdar är serotypen O53. Samma slags stammar isolerades hos både moderdjuren och fåglarna i produktionsledet vilket visar att smittan överförs genom ägg från en generation till en annan.

MRSA-infektioner hos människor och svin på svingårdar
specialforskare, DI Suvi Nykäsenoja, forskningsenheten för livsmedels- och fodermikrobiologi

I forskningsprojektet " Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) hos husdjur och betydelsen av detta för smitta mellan människor och djur" utredde man MRSA-smittobärandet hos människor som arbetar och bor på svingårdar. Under undersökningen konstaterades elva sydfinländska svingårdar ha svin som bär på MRSA-bakterien. Från dessa deltog 24 personer från sex gårdar i screening- och enkätundersökningen som gällde människor. Hos två personer som arbetade på olika gårdar konstaterades en MRSA-bakterie som var av samma typ som hos svinen på gården. De konstaterade MRSA-bakterierna hörde till CC398-gruppen som förekommer allmänt hos produktionsdjur, i synnerhet svin. Personer som bor och arbetar på svingårdar och personer som besöker dessa kan utsättas för MRSA-smitta, och därför bör uppmärksamhet fästas vid korrekt rengöring av djurutrymmena, handhygien och användning av skyddsutrustning samt att i de dagliga sysslorna komma ihåg risken för sjukdomar som smittar mellan människor och djur.

Neonikotinoiders inverkan på bin
specialforskare, FD Kati Hakala, forskningsenheten för kemi och toxikologi

I Eviras och Naturresursinstitutets (Luke) tvååriga Neomehi-projekt har man undersökt hur användningen av neonikotionoider påverkar bin i växtskyddet av oljeväxter i Finland. I projektdelen med fältexperiment inrättades biodlingar på fyra olika ställen i den omedelbara närheten av rypsåkrar i Sydvästra Finland. På undersökningsåkrarna odlades ryps antingen ekologiskt eller också behandlades åkrarna på ett kontrollerat sätt med bekämpningsmedel som innehåller neonikotinoider. Bikupornas framgång följdes upp, och resterna av neonikotinoider i bikupans produkter och i bina analyserades. Utöver fältexperimentet analyserades resterna även i form av ett urval i prover som samlats in från kupor på olika ställen i Finland.

Salmonella i foder
specialforskare, FD, doc. Jukka Ranta, forskningsenheten för riskvärdering

Många typer av information samlas om foderråvaror, foder och foderblandningen, och med hjälp av denna kan uppskattningar av salmonellarisken utvecklas. Estimeringsmodellen är en förenklad beskrivning av ”materieströmmarna” och de provtagningsresultat som kopplas till dessa. Detta resulterar i estimat på förekomsten av salmonella i de olika faserna av kedjan, och tillsammans med koncentrationsuppskattningen samt dos-respons -modellen bildas riskestimatet. Estimatets osäkerhetsspridning påverkas av mängden information om varje delfaktor.

Livsmedelssäkerheten

Som ordförande specialforskare, LVD Helena Pastell och forskare, AFL Arja Pohto.

Får som reservoar för Yersinia enterocolitica
laboratorieingenjör Kirsi-Maria Eklund, forskningsenheten för livsmedels- och fodermikrobiologi

Yersinia enterocolitica är en zoonotisk bakterie som överförs genom livsmedel och ger upphov till tarminfektioner. I Finland rapporteras årligen hundratals infektioner, men man har dålig kännedom om smittkällorna och de patogena stammarnas reservoarer. I ett projekt som genomfördes av veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet 2013 undersöktes 545 avföringsprover från får, och i 39 av dessa (7 procent) isolerades Y. enterocolitica. Y. enterocolitica är en mycket heterogen art som omfattar både högpatogena stammar och stammar som inte orsakar någon sjukdom.  I materialet konstaterades tre olika typer av Y. enterocolitica: biotypen 1A som anses vara harmlös, biotypen 2:O9 som är den allmänna tarminfektionsagensen och den sällsynta biotypen 5:O3 som främst betraktas som en djurpatogen. Det finns inga rapporter om att någondera av de patogena biotyperna skulle ha isolerats hos får tidigare.

Fineli och Evira
specialforskare, LVD Helena Pastell, forskningsenheten för kemi och toxikologi

Fineli är en nationell livsmedelsdatabas som upprätthålls av Institutet för hälsa och välfärd (THL). Databasen innehåller mer än
5 000 livsmedel och närmare 300 näringsfaktorer. Uppgifterna i Fineli används inom hälsovården, måltidstjänsten, programvaruplaneringen, undervisningen, forskningen, riskbedömningen, livsmedelsindustrin och handeln samt av beslutsfattare och medborgare. Evira deltar i uppdateringen av föråldrade analysdata i databasen och kompletteringen av denna då det gäller uppgifter som saknas. Evira är också medlem i Fineli-arbetsgruppen som samordnas av THL. De övriga samarbetsparterna är: jord- och skogsbruksministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Naturresursinstitutet, Helsingfors universitet, Elintarviketeollisuusliitto ry och Päivittäistavarakauppa ry.

Lägesbedömning om Talvivaaraa
specialforskare, FD Eija-Riitta Venäläinen, forskningsenheten för kemi och toxikologi

Efter läckaget från gipsfällningsbassängen vid Talvivaara gruva i november 2012 inleddes en uppföljning av tungmetallhalterna i fiskarna i vattnen nära gruvområdet. Totalt tre provtagningsrundor genomfördes 2012 - 2013.  Naturresursinstitutet (Luke)  svarade för provtagningen och Livsmedelssäkerhetsverket Evira för provanalysen.

Uppföljningen fortsatte i samarbete mellan Luke och Evira i slutet av hösten 2014 genom provtagningsrunda IV och sommaren 2015 provtagningsrunda V.  Det behövs mer information om de långsiktiga effekterna på grund av att kännedomen om hur metaller som ansamlas i sediment sprids till fiskar inte är särskilt bra, och ansamlingen kan ske långsamt först under en längre tid.

Undersökningsobjekten omfattade de allmänna fiskarterna i området, till exempel abborre, gädda, mört, lake, gös och sik. I muskelproverna mättes halterna av aluminium, arsen, kvicksilver, kadmium, krom, koppar, bly, mangan, nickel, järn, selen, zink och uran.

Fisket koncentrerades till Kivijärvi och Laakajärvi i Vuoksen vattendragsområde. Ukonjärvi i Vuoksenområdet var referenssjö.

I Ule älvs avrinnings­område togs proverna från Kalliojärvi, Kolmisoppi och Jormasjärvi. Referenssjöar var Teerijärvi, Kiantajärvi och Kivesjärvi i Ule älvs avrinningsområde.

Under den andra och tredje rundan fanns det enstaka fiskprover i vilka kadmiumhalten överskred gränsen för maximihalt som satts upp i livsmedelslagstiftningen, men under den fjärde rundan observerades inga överskridningar. Under den fjärde rundan underskred även blyhalterna huvudsakligen bestämningsgränsen i analysmetoden, och det förekom inga skillnader mellan vattendragen eller gruvans verkningsområde och referenssjöarna. Uran- och aluminiumhalterna underskred i det närmaste genomgående bestämningsgränsen i analysmetoden (U:0,005 mg/kg ja Al: 0,25 mg/kg), precis som under de tidigare rundorna.

Manganhalterna hade sjunkit jämfört med de tidigare provtagningsrundorna. Under de tre första rundorna var den genomsnittliga manganhalten i fiskarna inom gruvans verkningsområde 2,6 mg/kg och nu under den fjärde rundan 0,62 mg/kg, på motsvarande sätt hade manganhalten i fiskarna i referenssjöarna sjunkit från 1,2 mg/kg till 0,69 mg/kg. Likaså hade den genomsnittliga zinkhalten sjunkit från 7,6 mg/kg till 4,0 mg/kg. Krom- och kopparhalterna hade blivit något högre jämfört med resultaten från provtagningsrunda III. I förändringarna i nickel- och järnhalterna urskildes inte någon klar trend.

Hg-halterna som mättes i de undersökta fiskarna är typiska för vattnet i humushaltiga sjöar, precis som vattnet i gruvans verkningsområde är. Kvicksilverhalten kan vara hög i insjöområdenas rovfiskar (stora abborrar, gädda, gös, lake). I enlighet med undantagen till Eviras rekommendationer om intag av fisk kan gädda som fångats i hav och sjö ätas 1 - 2 gånger per månad på grund av kvicksilvret som ansamlas i denna. Gravida och ammande kvinnor ska inte äta gädda överhuvudtaget. Det rekommenderas att de som äter mycket fisk från insjöområdena även ska minska på användningen av andra rovfiskar i vilka kvicksilver ansamlas. Dessa fiskar omfattar utöver gädda även stora abborrar, gösar och lakar.

De gränser för maximihalt som satts upp för fiskkött är följande: kadmium 0,050 mg/kg, bly 0,30 mg/kg och kvicksilver gädda 1,0 mg/kg, övriga undersökta fiskarter 0,50 mg/kg (Kommissionens förordning (EG) 1881/2006, jämte ändringar).

Analysen för den femte provtagningsrundan pågår fortfarande.

Forskning inom tillsynen
överinspektör, spec.vet. i livsmedelsproduktionshygien Tiina Läikkö-Roto, enheten för livsmedelshygien

En välfungerande och effektiv tillsyn är viktig då det gäller att garantera livsmedelssäkerheten. Livsmedelstillsynen följs upp och övervakas av både aktörer inom livsmedelsbranschen och myndigheter. Detta arbete är effektivt när man genom detta kan minska sannolikheten för missförhållanden som kommer fram i livsmedelskedjan eller betydelsen av konsekvenserna som missförhållandena ger upphov till. I forskningen om livsmedelstillsynen utvärderas hur övervakningsmetoderna i livsmedelskedjan fungerar och vilken betydelse dessa har för livsmedelsindustrin. Med hjälp av forskningsmetoderna utreder man till exempel hur väl lagstiftningen verkställs eller hur anvisningarna iakttas i praktiken och dryftar metoder för att lösa problempunkter i övervakningssystemen eller verkställigheten av lagstiftningen. Tillsynseffektiviteten kan även granskas ur ekonomiska perspektiv: vad kostar tillsynen och vad får man för pengarna? Kan tillsynen effektiviseras genom betydligt högre finansiering för tillsynen eller finns det metoder för att inskränka tillsynen utan att nivån på livsmedelssäkerheten sjunker. Också enhetligheten i tillsynen är ett viktigt forskningsobjekt. Forskningen har bland annat visat att myndighetstillsynens enhetlighet och effektivitet kan förbättras även med mycket enkla metoder.

Sojatillskott i kosten
specialforskare, FD Tero Hirvonen, forskningsenheten för riskvärdering

Som material för riskprofilen användes PlantLibra-projektets enkät om användning av växtnäringstillsatser. En litteratursökning gjordes, och i litteraturen upptäcktes som en eventuell riskfaktor i sojanäringstillsatser de växtöstrogener som sojabönkoncentrat innehåller. Man har lagt märke till att sojabönkoncentrat hos försöksdjur ger upphov till skador som är typiska för hormonstörande ämnen i synnerhet i den tidiga utvecklingsfasen. Dosbeskrivningen (NOAEL) är 200 mg/kg rp./dag. Sojabönkoncentrat kan ge samverkningar med läkemedel. Sojanäringstillsats används närmast för egenbehandling av klimakteriesymtom. Exponeringen för sojabönkoncentrat var 0,25 - 4 mg/kg rp./dag. Sojanäringstillsatsernas säkerhetsmarginal är således tillräcklig. För bröstcancerpatienter kan däremot sojanäringstillsatserna vara skadliga.