Från biogasanläggningarna gödselmedel

Biogasanläggningarna kan förädla fram gödsel- och jordförbättringsmedel som lämpar sig för åkerbruk samtidigt som de producerar förnybar energi. Det framkom i det nyligen avslutade samarbetsprojektet BIOVIRTA, där resultaten av undersökningar visade att slutprodukterna från biogasanläggningar inte medför några betydande skadeverkningar på växterna.

Eftersom humusen eller det organiska materialet i marken håller på att minska, är det viktigt att återvinna det organiska materialet i marken också via biogasanläggningarna. De organiska föreningarna som passerat biogasprocessen utan att sönderfalla förbättrar kolhalten i odlingsmarken och ökar markens biologiska aktivitet då de sönderfaller i naturen.


Delvis bättre än naturgödsel

Resultaten av biotester på växterna var för en del av slutprodukterna rentav bättre än för naturgödsel, med vilken de erhållna resultaten jämfördes. Resultaten som erhållits med kemiska gödselmedel kunde också jämföras med resultaten för slutprodukter från biogasanläggningar. Risken för skadlig respons var störst för fasta bearbetningsrester från biogasanläggningarna.

Resultaten visade att biotester på växter vid sidan om kemiska analyser väl lämpar sig för utredning av bearbetningsresters kvalitet.

Hälso- och miljöriskerna måste beaktas

En säker användning av slutprodukterna från biogasanläggningar förutsätter att hälso- och miljöriskerna de medför hanteras. Utöver det förutsätts lämpliga analys- och testmetoder och kvalitetskriterier för olika användningssyften.

Biotester, med vilka man kan bestämma en förenings verkliga inverkan direkt på en levande organism, såsom en växt, en bakterie eller ett urdjur, används i allt högre utsträckning vid bedömning av miljökonsekvenser och vid riskvärdering. Biotesterna lämpar sig också för utvärdering av interaktionen mellan kemiska föreningar, såsom skadliga organiska ämnen.

Vid tolkning av resultaten av biotester skall ändå beaktas, att många faktorer kan påverka resultatet. Växter reagerar till exempel lätt på förändringar i odlingsförhållandena och provets egenskaper, bland annat ammoniumkväve, ättiksyra och flyktiga fettsyror som provet innehåller (VFA) kan påverka resultaten. Valet av växtart påverkade också resultaten. Kinakål var till exempel som testväxt klart känsligare än korn och gav tydligare skillnader mellan olika produkter. Bestämning av längden på roten hos krasse visade sig vara användbart vid testning av slutproduktens kvalitet, eftersom det väl tog fram produkternas inverkan.

Projektet genomfördes som ett av Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi Luke koordinerat samarbete med Livsmedelssäkerhetsverket Evira, VTT, Jyväskylän yliopisto och olika företag.

Resultaten av projektet BIOVIRTA  

Mer information ger:
specialforskare Liisa Maunuksela, enheten för växtanalytik, tfn 029530 5263