Biprodukt från industrin kan återvinnas som näringsämne

Regeringsprogrammet har som mål att Finland ska vara föregångare inom bio- och cirkulationsekonomin fram till 2025. Cirkulationsekonomin eftersträvar ett samhälle där materialen cirkulerar och icke förnybara naturresurser ersätts med förnybara. Näringskretsloppet är en viktig del av cirkulationsekonomin. 

Avfall, biprodukt eller produkt

Avfall upphör att vara avfall, då det uppfyller Europeiska kommissionens kriterier för end-of-waste. Kriterierna anges materialspecifikt i rådets förordning. För närvarande har EoW-kriterierna definierats för järn-, stål- och aluminiumskrot, glaskross samt kopparskrot. Kommissionen håller på att utarbeta kriterier också för exempelvis kompostprodukter. Kriterierna innehåller ramar för råvaror, behandling och slutproduktens kvalitet. 

Avfall kan också klassificeras som biprodukt, till exempel som en del av ett miljötillståndsförfarande. Som biprodukt är det möjligt att klassificera produkter som uppkommer jämsides med en huvudprodukt som en väsentlig del av produktionsprocessen och för vilka det finns kontinuerlig möjlighet till nyttoanvändning. Kriterierna för klassificering som biprodukt anges i avfallslagen (646/2011). Klassificeringen som biprodukt underlättar utnyttjandet av en avfallsfraktion. På biprodukter tillämpas de krav som gäller för produkter, exempelvis förpliktelser i anslutning till REACH.

Produktens lämplighet som gödselfabrikat

Tillverkning och användning av gödselfabrikat regleras av lagen om gödselfabrikat. Som gödselfabrikat lämpar sig en produkt som innehåller en sådan mängd näringsämnen att de är till nytta för växter eller om andra egenskaper hos de gödselfabrikat som ingår i den avsevärt förbättrar växternas tillväxt eller växtförhållandena. Produkten får inte heller orsaka olägenheter för miljön, djur eller människor. Användning av produkten ska alltså vara till nytta, i annat fall är det fråga om att bortskaffa avfall.

Vid bedömning av en produkts lämplighet måste man överväga vilken nytta användningen av den innebär för växternas tillväxt och vilka skadliga egenskaper den kan ha. Nedan ges en förteckning över frågor som gör det lättare att bedöma en produkts lämplighet som gödselfabrikat. 

  • Innehåller produkten tillräckligt med näringsämnen så att den är till nytta för växternas tillväxt 
  • Finns näringsämnena i produkten i en sådan form som växterna kan utnyttja
  • Har produkten andra egenskaper som främjar växternas tillväxt
  • Förbättrar användning av produkten växternas växtförhållanden
  • Är produkten tillräckligt stabil eller sker det fortfarande påtaglig nedbrytning
  • Hur stora mängder skadliga ämnen innehåller produkten; skadliga metaller och skadliga organiska ämnen
  • Är produkten hygienisk


Lagen och förordningen om gödselfabrikat innehåller olika krav på behandlingar samt gränsvärden för bland annat skadliga metaller samt krav på produktens hygien. 

Biprodukter som gödselfabrikat

Redan nu används många biprodukter och avfallsfraktioner från industrin som gödselfabrikat. Sådana produkter är bland annat aska från förbränning av trä och torv, olika typer av avfallskalk från industrin, fast substans från avloppsreningsverk samt avfallsfraktioner från livsmedelsindustrin såsom cellsaft från potatis och kött- och benmjöl.

En del av biprodukterna lämpar sig som gödselfabrikat som sådana medan en del först måste behandlas. De vanligaste behandlingarna för närvarande är siktning, hygienisering och stabilisering. Produkter som lämpar sig som gödselfabrikat finns i en lista med typnamn som upprätthålls av Evira. Om en produkt inte finns i listan med typnamn måste ett nytt typnamn för produkten ansökas av Evira.

 

MER INFORMATION PÅ VÅR WEBBPLATS

MER INFORMATION PÅ ANDRA WEBBPLATSER