Lagstiftningen om gödselfabrikat

Nedan finns en sammanställning av lagstiftningen om användning, tillverkning, utsläppande på marknaden, import och export av gödselfabrikat.

Lag om gödselfabrikat

Lagen om gödselfabrikat 539/2006 reglerar tillverkning, utsläppande på marknaden, import och export av gödselfabrikat. Lagen förutsätter bland annat att alla aktörer ordnar med egenkontroll och att anläggningar som tillverkar organiska gödselfabrikat är godkända anläggningar. Lagens syfte är att säkerställa att de gödselfabrikat som släpps ut på marknaden är rena och säkra.
Ändringar:
Lag (1498/2009) om ändring av 17 och 36 § i lagen om gödselfabrikat (1.1.2010)
Lag (340/2010) om ändring av 5 och 7 § i lagen om gödselfabrikat (27.6.2010)

I jord- och skogsbruksministeriets förordning om gödselfabrikat 24/11 bestäms om krav på kvalitet, märkning, förpackning, transport, lagring och användning samt andra krav i fråga om gödselfabrikat samt om råvaror till gödselfabrikat.
Ändringar: JSM:s förordning 12/12, 7/13, 12/15 och 21/15.

I Jord- och skogsbruksministeriets förordning om utövande och tillsyn av verksamhet gällande gödselfabrikat 11/12 föreskrivs om den anmälningsskyldighet, skyldighet att föra register, skyldighet att ha egenkontroll och skyldighet att göra förhandsanmälan som verksamhetsutövaren har samt om godkännande av laboratorier, godkännande av anläggning som tillverkar eller tekniskt bearbetar organiska gödselfabrikat eller råvaror till sådana samt om tillsynen i fråga om gödselfabrikat.
Ändringar: JSM:s förordning 13/15 och 22/15.

Gödselmedelsförordningen

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 om gödselmedel gäller tillverkning av, handel med och användning av oorganiska gödselmedel inom EU:s område samt import och export av dessa produkter och råvaror till dem. Genom nationella författningar får man inte begränsa handeln med gödselmedel som är märkta med ”EG-GÖDSELMEDEL”.

Förordningen har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning: EUT nr L 304, s. 1. Förordningstexten och ändringarna och tilläggen till den kan läsas på EUR-Lex -portalen.

Biproduktförordningen

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter). Syftet med biproduktförordningen är att säkerställa en tillräcklig hygiennivå för att förhindra spridningen av sjukdomsalstrande mikrober samt att säkerställa att biprodukterna kan identifieras och spåras i alla skeden.

Förordningen har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning: EUT nr L 300, s. 1-33. Förordningstexten och ändringarna och tilläggen till den kan läsas på EUR-Lex -portalen.

Avgiftsförordningen

Avgifter för Eviras avgiftsbelagda tjänster, dvs. prestationer, tas ut i enlighet med jord- och skogsbruksministeriets (JSM) förordning 1056/2012.

I JSM:s förordning 1056/2012 förtecknas Eviras myndighetstjänster, dvs. offentligrättsliga prestationer, vars efterfrågan bygger på lag eller förordning och som myndigheterna har faktisk ensamrätt att producera.

I 5 § i JSM:s förordning 1056/2012 förtecknas de prestationer för vilka Evira bestämmer avgift enligt företagsekonomiska grunder. De tjänster som prissatts enligt företagsekonomiska grunder finns i Eviras prislista över företagsekonomiska prestationer.

Kadmiumhalt i gödselmedel

Kommissionens Beslut om de nationella bestämmelser som anmälts av Republiken Finland enligt artikel 95.4 i EG-fördraget beträffande högsta tillåtna kadmiumhalt i gödselmedel (delgivet med K(2005) 197/03). Detta beslut gäller Finlands undantag för att nationellt begränsa kadmiumhalten i gödselmedel.

 

MER INFORMATION PÅ ANDRA WEBBPLATSER