Åtgärder och ersättningar

Då man hittar en farlig växtsjukdom eller växtskadegörare, fastställer Evira eller NTM-centralen de åtgärder med vilka förekomsten utrotas och en omfattande spridning av växtskadegöraren förhindras. När en farlig växtskadegörare har konstaterats i en växt som odlaren producerar, är odlaren berättigad att från staten ansöka om ersättningar för de kostnader och skador som de åtgärder som fastställts i bekämpningsbeslutet har orsakat.

Växtsundhetsersättningar från och med året 2014 

Bestämmelserna (§ 30 och 30a) i lagen (948/2012) om ändring av lagen om skydd för växters sundhet (702/2003) som gäller ersättningar av kostnaderna som beslut om bekämpning av skadegörare orsakat företagarna trädde i kraft från och med 1.1.2014. Ändringen gäller inte ersättningarna av kostnader och skador som orsakats av bekämpningsåtgärder riktade mot skogsträd och de förblir således oförändrade. I början av detta år trädde också i kraft en ändring (13/13) av jord- och skogsbruksministeriets förordning (17/2008) om skydd för växters sundhet, i vilken det ingår stadganden bland annat om det, i vilka fall man med bekämpningsåtgärder skall sträva till att utrota växtskadegörarna och i vilka fall man skall sträva till att bekämpa dem.

I och med att lagändringen trädde i kraft har ersättandet av kostnader och skador som orsakats av bekämpning av växtskadegörare ur statens medel betydligt ändrats. Ersättningar som staten betalar kommer i fråga endast i undantagsfall, då utrotandet av växtskadegöraren orsakat företagaren betydande kostnader som har oskäligt stor betydelse för hans näring eller som behöver ersättas för att han skall kunna fortsätta med sin näring. Som stöd för sin ansökan skall företagaren bifoga tillräckliga utredningar om kostnaderna och skadorna.

Kostnaderna och skadorna kan ersättas i sin helhet eller delvis. Då detta inte preciserats i lagstiftningen, övervägs ersättningens belopp från fall till fall. Evira anser att ersättning av kostnaderna och skadorna är möjligt endast på särskilda grunder. Det kunde komma i fråga till exempel i sådana fall, då en fortsättning av näringen annars kunde äventyras.

Då lagen stadgades lämnades kostnaderna och skadorna som ett beslut om bekämpning av växtskadegörare som skall bekämpas helt utanför ersättningsansvaret. Av den orsaken kommer kostnaderna och skadorna som orsakats av beslut om bekämpning av bland annat ringröta på potatis inte längre alls att ersättas.

Utanför ersättningsansvaret har också lämnats de fall, då företagaren själv med skäliga åtgärder kunde ha förhindrat att växtskadegöraren sprider sig. Med det har man velat understryka att den allmänna omsorgsplikten i § 8 a skall beaktas då man överväger en utbetalning av ersättning. Att en ersättning betalas ut förutsätter enligt motiveringarna i regeringens proposition också att växten som bekämpningsåtgärderna inriktar sig på varit i produktion hos odlaren. Företagaren skall som stöd för sin ansökan om ersättning redogöra för vilka åtgärder han vidtagit för att förhindra att växtskadegöraren sprider sig.

I motiveringarna till regeringens proposition har framhävts att det vid en exceptionell skada rör sig om sådana faktorer, som företagaren själv inte kunnat påverka och som företagaren inte rår på. Utbetalning av ersättningar vore således i princip möjligt i sådana fall, då det rör sig om en katastrofartad förödelse med omfattande ekonomiska inverkningar och som det måste anses ligga i allmänt intresse att bekämpa. Som exempel på skador som skall ersättas har nämnts omfattande skador i en plantskola orsakade av plötslig ekdöd, skador orsakade av virus eller viroider i växthuskoncentrationerna i Österbotten och omfattande skador orsakade av päronpest.

Ersättning utbetalas endast till den del som företagaren inte får någon ersättning ur en försäkring eller fond. Ersättning kan betalas endast för direkta och oundvikliga kostnader av bekämpningsåtgärder som vidtagits på grund av ett bekämpningsbeslut fattat av en växtskyddsmyndighet. Företagaren skall i sin ansökan inkludera en utredning av de ovan nämnda kostnaderna.

Om ersättning borde ansökas inom sex månader efter att sökanden fått veta om att kostnader uppkommer eller efter att skadan visat sig. Ansökan som riktas till Livsmedelssäkerhetsverket Evira lämnas till närings-, trafik- och miljöcentralen i fråga som levererar den vidare till Evira åtföljt av centralens utlåtande i sådana fall, då centralen fattat bekämpningsbeslutet.

Den i lagen ingående möjligheten att utfärda en sådan förordning från statsrådet om värderingen av kostnaderna och skadorna, som preciserar lagen, kommer enligt informationen från jord- och skogsbruksministeriet inte att utfärdas. Värderingsgrunderna i 30 § i jord- och skogsbruksministeriets upphävda förordning (17/2008) kan i tillämpliga delar utnyttjas vid uträkning och värdering av storleken på skadorna och kostnaderna.

Enligt övergångsbestämmelserna i lagen tillämpas på en ansökan om ersättning som anhängiggjorts senast 31.12.2013 de bestämmelser som gäller ännu år 2013. En ansökan om ersättning har anhängiggjorts då ansökan lämnats till närings-, trafik- och miljöcentralen i fråga. Vid behov kan ansökan kompletteras ännu efter det.

 

MER INFORMATION PÅ VÅR WEBBPLATS